Historia.nu med Urban Lindstedt

Det kungliga hovet har varit ett maktcentrum och en social arena där kungens makt skulle manifesteras med ceremoniel och yttre attribut. Här fanns utrymme både för reell maktutövning, kultur och sysslolösa skvallrande hovmän och hovdamer.I hovet arbetade allt från enkla pigor och soldater till den yppersta adeln med att serva kungafamiljen och styra riket. Ursprungligen var det ingen skillnad på det kungliga hovet och den statliga förvaltningen. Och en plats i hovet kunde ge en extra skjuts i karriären inom militären eller den statliga förvaltningen.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Björn Asker, historiker och tidigare arkivråd vid Riksarkivet. Han är aktuell med boken Hovet – Historien om ett kungligt maskineri.Hovet fungerade som en maktens teater där kungamaktens storhet skulle åskådliggöras med pompa och ståt för undersåtar och utländska sändebud.  Det svenska hovet var relativt öppet mot samhället i stort och tusentals undersåtar fick möjlighet att träffa kungen i audienser eller delta i hovfesterHovet hade också betydelse för kulturlivet genom att det anlitat landets mest framstående konstnärer att skapa operor, teateruppsättningar och byggnadsverk. Ända in på 1800-talet var nästan hela den svenska kultureliten anställd vid hovet eller beroende av kungliga beställningar.När kungamakten minskade under 1800-talet förlorade också hovet sin betydelse som en genväg till en karriär inom militären och den statliga förvaltningen. Under 1900-talet blev det möjligt för icke-adliga att arbeta på höga tjänster inom hovet.Bild: Gustav III:s kröning av Carl Gustaf Pilo. Här klädd i vit kröningsdräkt, som nästan verkar stråla av ljus. Kronan placeras just på hans huvud av äldsta riksrådet Adam Horn och ärkebiskop Beronius. Det är den 29 maj 1772 och Storkyrkan i Stockholm är fylld till bredden. Riksdagens fyra stånd är alla representerade. Nationalmuseet, Public Domain.Musik: Kungssången av Otto Lindblad framförd av Kronobergs regementes musikkår 1900. Wikipedia, Public DomainLyssna också på Sveriges mest populära kungarDetta är en repris. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När källkritiska historiker avfärdade kung Ane som offrade sina söner för ett långt liv och slaget på Bråvallarna som ohistoria föll fantastiska berättelser i glömska.Ända fram till 1800-talet trodde de flesta historiker att sagorna baserades på verkliga händelser. Men modern källkritik har gjort rent hus med dessa fornnordiska sagor. Och tyvärr helt rensat bort berättelserna som är fyllda av dramatik, komik och tragik från vårt allmänna medvetande.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Daniel Sävborg, professor i nordisk filologi vid Tartu universitet. Han är aktuell med boken Händelser ur Sveriges ohistoria – En försvunnen tid (Dialogos).Professor Daniel Sävborg menar att dessa sagor, trots att de avfärdats som historiska källor, fortfarande har ett värde som berättelser. De fungerar som en spegel av samtida värderingar, farhågor och drömmar som präglade deras samtid, och har påverkat både konst och litteratur genom århundradena. Dessa historier, som en gång var centrala i Sveriges självbild och kulturarv, har med tiden försvunnit från det allmänna medvetandet.Slaget på Bråvallarna är en av de mest storslagna berättelserna i den fornnordiska traditionen. Enligt sagorna möttes svearna och danerna i en episk strid där kung Sigurd Ring och hans här utmanade Danmarks kung Harald Hildetand. Kampen, som enligt källorna var så våldsam att både himmel och jord skälvde, präglades av hjältedåd, svek och övernaturliga inslag.Enligt Snorre Sturlasson och Saxo Grammaticus föll Harald i striden, trots att han hade Odens välsignelse. Sigurd Ring tog därmed makten över både svear och daner och lade grunden för det som senare skulle bli ett enat Norden. Slaget på Bråvallarna är mer än en berättelse om militär konflikt; det är en mytologisk symbol för omvälvning och maktens pris. Det knyts också till specifika platser i Sverige, vilket gör det till en del av vår geografiska och kulturella historia.Men källkritiken, särskilt under ledning av Lauritz och Curt Weibull under 1900-talet förändrade historieskrivningen i Sverige radikalt. Historiska källor började bedömas utifrån kriterier som närhet till händelserna, beroendeförhållanden och tendensfrihet. Som en konsekvens ströks stora delar av den tidigare accepterade svenska historien, inklusive de äldsta berättelserna om kungar och hjältar. Här försvann både kung Ane och slaget på Bråvallarna.Men berättelsernas betydelse överstiger deras historiska fakticitet. De har inspirerat mängder av konstnärliga verk – från dikter och dramer till monumentalmålningar och skulpturer. Sävborg lyfter fram exempel på hur dessa historier levt vidare i litteraturen, såsom i verk av August Strindberg och Erik Johan Stagnelius, och hur de en gång fungerade som gemensamma referenser i samhällsdebatten.Vidare beskriver han hur konst och litteratur ofta har omformat och berikat dessa berättelser. De har använts som allegorier för samhälleliga frågor och som verktyg för att utforska mänskliga dygder och brister. Berättelsernas roll som en gemensam kulturell referenspunkt har inte bara förenat samhällen utan också fungerat som en katalysator för kulturellt skapande.Bild: Slaget vid Bråvalla. Av August Malmström, Östergötalands museum, Wikipedia, Public Domain.Lyssna också på Nordisk mytologi – berättelser och kultMusik: Electra To The Baltic Sea Full av Giuseppe Rizzo, Storyblock Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ukraina, som är ett av världens mest bördiga områden, tvingades betala ett högt pris för att bönderna motsatte sig bolsjevikernas hårdhänta tvångskollektivisering av jordbruket enligt den första femårsplanen.Från hösten 1932 till sommaren 1933 drabbades sovjetrepubliken Ukraina av massvält där minst tre miljoner människor svalt ihjäl. Svälten berodde delvis på torka, men Josef Stalin förvärrade medvetet konsekvenserna av torkan. Landsbygden tystande och liken fick ligga obegravda och det finns många fall av kannibalism dokumenterade.I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med Klas-Göran Karlsson, professor i historia vid Lunds universitet som bland annat skrivit boken Folkmord.Även om torka spelade in så var svälten i huvudsak orkestrerad av bolsjevikerna i Moskva. Kommunister i Ukraina som försökte mildra svälten straffades hårt. Samtidigt som ukrainare dog i miljontals exporterades spannmål för att ge inkomster för att investera i industrialisering. Dessutom deporterades hundratusentals bönder till Sibirien och Kazakstan där många dog av sina umbäranden. Myndigheterna förbjöd också människor att lämna Ukraina i jakt på mat.Orsakerna till svälten går att finna i bolsjevikernas vilja att krossa det nationella motståndet i Ukraina och utplåna bönderna som klass. Men också kollektiviseringen av jordbruket i sig och tvångsrekvirering av livsmedel orsakade stora störningar på produktionen av livsmedel. En tredje förklaring är torkan som drabbade området.Den första femårsplanen som inleddes 1927 skulle industrialisera Sovjetunionen på tio år. En process som tagit 150 år i Västvärlden. Här blev export av spannmål viktigt för att kunna importera teknik till den tunga industrin. Tanken var att kollektivjordbruk skulle producera överskottet, men bönderna var inte intresserade av att ge upp sin jord som den så sent om i början av 1900-talet fått äganderätt till.Kulaker definierades som rika bönder som anställde jordbruksarbetare, men i kriget mot bönderna kom begreppet att användas på alla som motsatte sig tvångkollektiviseringen av jordbruket som på allvar inleddes vid årsskiftet 1931-32.Enbart år 1930 deporterades omkring 75 000 kulakfamiljer, det vill säga cirka 300 000 individer, från Ukraina. De skickades i överfulla järnvägsvagnar mot Sibirien, Centralasien eller Stillahavskusten. Ofta dumpades människor bara ute på tundran för tvingas klara sig på egen hand.Under våren 1933 åt människorna giftiga svampar, råttor, hundar och katter samt människor. 3,2 miljoner människor dog i Ukraina under svälten, enligt historikern Stanislav Kulchitsky som baserat beräkningen på tillgängliga data från de tidigare hemliga sovjetiska arkiven. Men på grund av osäkert statistiskt underlag väljer Kulchitsky att ange antalet offer till någonstans mellan 3 och 3,5 miljoner.  Arbetarens dotter, Charkiv, 1933. Alexander Weinerberger, Holodomor research and education consortium. Musik: Virgo av Humans Win, Storyblocks Audio. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

VVasallstaten Salòrepubliken utropades av tyskarna i september 1943 vid den lilla staden Salò vid Gardasjön i norra Italien. Där blev den avsatta diktatorn Benito Mussolini marionett i en radikaliserad fascistisk stat till april 1945.I Salòrepubliken formaliserades en hårdare antisemitisk linje. Judar definierades nu som fiender till staten, och italienska fascistiska myndigheter under tysk övervakning deltog aktivt i att registrera, arrestera och internera judar, som senare tyska SS deporterade till nazisternas dödsläger.I detta är det andra avsnittet av två om judarnas öde i fascismens Italien. Programledaren Urban Lindstedt med författaren Anders Carlberg som är aktuell med boken Mussolini mot Hitler – Judarnas öde i fascismens Italien. Salòrepubliken utropades officiellt i september 1943 och omfattade formellt norra och centrala Italien, även om dess faktiska kontroll var begränsad av tyska militärstyrkor. Staten styrdes från Salò, en liten stad vid Gardasjön, eftersom det var strategiskt beläget och relativt skyddat från de allierades bombningar.Ekonomiskt och militärt var Salòrepubliken helt beroende av Tyskland. Den italienska armén hade i praktiken kollapsat efter 1943, och Mussolinis regim kunde bara mobilisera mindre trupper, kallade Black Brigades, som ofta var dåligt tränade och utrustade. Samtidigt förvärrades situationen av de allierades offensiv från söder och den växande italienska motståndsrörelsen. Salòrepubliken är ökänd för de grymheter som begicks under dess korta existens. Mussolinis regim samarbetade nära med nazisterna i att registrera, arrestera och internera judarna, som senare tyska SS deporterade till förintelseläger, och regimen deltog i brutal repression mot partisaner och politiska motståndare. Efter 1943 intensifierades förföljelserna av judar under tysk ockupation och i Salòrepublikens område. Samtidigt präglades Salòrepubliken av kaos, interna konflikter och en allmän kollaps av samhällsfunktioner, vilket innebar att nazisterna hade den avgörande makten i regionen.I april 1945 hade de allierade nått norra Italien, och motståndsrörelsen intensifierade sina attacker. Mussolini försökte fly till Schweiz men tillfångatogs av italienska partisaner nära byn Dongo vid Comosjön. Den 28 april 1945 avrättades han tillsammans med sin älskarinna, Clara Petacci, och deras kroppar hängdes upp i Milano som en varning till andra fascister.Bild: Italienska trupper i mars 1944 från X MAS (som tillhör RSI-flottan) står i viale Carso nära piazza Bainsizza med RSI Battle Flag, ungefär när denna enhet sattes in för att motverka det allierade strandhuvudet vid Anzio - Nettuno, söder om Rom.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När Benito Mussolini tog makten i Italien 1922 var relationen mellan den fascistiska regimen och den judiska befolkningen oproblematisk. Italienska judar utgjorde en liten, men integrerad minoritet som ofta deltog i det offentliga livet. Många hade stridit för Italien under första världskriget, och flera judar var medlemmar i det fascistiska partiet.Mussolini föraktade antisemitism. Detta skulle förändras när Italien under 1930-talet närmades sig Nazityskland.Detta är första avsnittet av två om judarnas öde i fascismens Italien. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med författaren Anders Carlberg som är aktuell med boken Mussolini mot Hitler – Judarnas öde i fascismens Italien.Under 1920- och tidigt 1930-tal var antisemitismen främmande för fascistiska ideologin i Italien. Mussolini betonade snarare nationalism, auktoritet och korporativism. Judar kunde både delta i och stödja den fascistiska staten. Vid denna tid ansågs lojalitet mot nationen viktigare än etnicitet eller religion. Många judar, särskilt de som stödde regimens nationalistiska vision, fann en plats inom fascismens ramar.1938 infördes en raslagstiftning som markerade en avgörande vändpunkt för den italienska judiska befolkningen. Italiens närmande till Nazityskland genom "Stålpakten" och Mussolinis ambitioner att stärka relationen med Adolf Hitler var avgörande faktorer bakom införandet av dessa lagar.Inspirerade av de tyska Nürnberglagarna förbjöd de italienska lagarna judar från att inneha offentliga tjänster, bedriva vissa yrken, gifta sig med icke-judar samt delta i vissa delar av samhället. Judiska elever och lärare stängdes ute från skolorna och en rad ekonomiska restriktioner infördes för den judiska befolkningen. Judar som inte hade italienskt medborgarskap utvisades ur landet.Även om Mussolini motiverade lagarna med hänvisning till rasbiologi och det fascistiska projektet var det tydligt att dessa beslut också var ett uttryck för politisk opportunism.Bild: Benito Mussolini och Adolf Hitler under Mussolinis besök i München 1940. Mussolini införde långtgående raslagar i Italien 1938 för att öka sitt inflytande över Adolf Hitler. Fotograf: Okänd. Wikipedia. Public Domain.Musik: Giovinezza var det italienska Nationella fascistpartiets kampsång från 1920-talet. Den fungerade som Italiens inofficiella nationalsång från 1922 till 1943. Musik av Giuseppe Blanc och text av Nino Oxilia. Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kleopatras maktbas i sitt klientförhållande till Romarriket förlorade sin grund när hennes tidigare älskare Julius Caesar mördades år 44 f. kr. Men några år senare i förhandlingar med generalen Marcus Antonius slutade med att de blev ett par som med tiden kom att leva tillsammans i Alexandria.Men deras tid tillsammans var utmätt då romarrikets andra starka man Octavius till slut valde att krossa dem. Och det är mångt och mycket deras förhållande och Kleopatras död som gjort att hennes namn fortsatt att leva i tusentals år.Detta är det andra avsnittet av två om Kleopatra av podden Historia Nu. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med antikvetaren Allan Klynne som bland annat skrivit boken Kleopatra – Liv och legend.Kleopatra VII Thea Filopator var det självständiga Egyptens sista farao. Hon tillhörde den ptolemeiska dynastin som grundlades av Alexander den stores general Ptolemais 304 f. kr.Efter Caesars död år 44 f.Kr. tvingades Kleopatra återvända till Egypten. Strax innan hon återvände dog dock hennes medhärskare, tillika yngre bror, under mystiska omständigheter.Senare blev Kleopatra kallad till Tarsos i nuvarande Turkiet för att stå till svars, för att hon inte tillräckligt aktivt stött romarna. Drottningen kunde dock rättfärdiga sig, eftersom hennes hållning mot Caesars mördare alltid varit fientlig. Vid deras första möte kom Kleopatra, smyckad som Afrodite, på ett förgyllt fartyg med segel av purpurtyg och åror av silver och mötte Antonius på floden Cydnus. Liksom Caesar lät Antonius sig förföras av Kleopatra.Kleopatra och Antonius fick tre barn tillsammans och den romerska generalen vistades oftare i Alexandria än i Rom. För att kunna ingå äktenskap med Kleopatra lät Antonius till sist förskjuta sin hustru Octavia, vilken han gift sig med för att bibehålla sämjan med den andre romerska imperatorn, Octavianus.Men Antonius hade, genom sin hängivenhet till Kleopatra och det österländska, minskat sitt intresse för romarna, på samma gång som Octavianus samlade allt mer makt i Rom. Till slut kom en brytning (32 f.Kr.) mellan de båda imperatorerna och krig uppstod mellan Västra Romarriket med Octavianus på den ena sidan och det Östra Romarriket med Antonius och Kleopatra på den andra.I det avgörande sjöslaget vid Aktion (latin Actium) den 2 september 31 f.Kr. förlorade Antonius och Kleopatra sin flotta och på våren 30 f.Kr. kunde segraren Octavianus komma till Egypten. Kleopatra påbörjade i hemlighet förhandlingar med Octavianus, beredd att offra Antonius.Enligt myten skall Antonius falskeligen ha underrättats om att Kleopatra tagit sitt liv. Han skall därefter ha bestämt sig för att ta sitt eget. Vid sitt sista andetag skall han dock ha fått visshet om att underrättelsen om Kleopatras självmord var falsk. Kleopatra försökte få hjälp hos Octavianus, men misslyckades och tilläts inte heller medverka vid hans triumfatoriska intåg i Rom. Fem dagar efter Antonius död begick Kleopatra själv självmord. Enligt två olika legender skall hon antingen ha använt en giftfylld hårnål eller låtit sig bli biten av en giftorm.Lyssna också på Mordet på Caesar och Pyrrhos – på fel sida i historien i kampen om världsherraväldet.Bild: Kleopatras död av Reginald Arthur [fr] (1892), Wikipedia, Public DomainMusik: Ambient Background Middle Eastern Atmosphere av Volodymyr Piddubnyk, Storyblocks Audio. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kleopatra VII (69 f.kr- 30 f.kr) blev den sista faraon i Egypten. Hon var en maktspelerska som med intelligens och utstrålning lyckades återvinna makten flera gånger. Hennes dynasti ptoloméerna var präglad av syskonäktenskap och syskonmord. För eftervärlden är hon mest känd genom sina förhållanden med romarrikets två mäktigaste generaler Julius Caesar och Marcus Antonius.Bilden av Kleopatra är starkt påverkad av den romerska propagandan som Octavius, senare kejsare Augustus, spred i kampen om Egyptens rikedomar. Världens mest kända kvinna som pratade tio språk och hade studerat i Alexandrias berömda bibliotek gick därför till eftervärlden som en depraverad hora.Detta är det första avsnittet av två om Kleopatra av podden Historia Nu. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med antikvetaren Allan Klynne som bland annat skrivit boken Kleopatra – Liv och legend.Kleopatra VII Thea Filopator var det självständiga Egyptens sista farao. Hon tillhörde den ptolemeiska dynastin som grundlades av Alexander den stores general Ptolemais 304 f. kr. Den makedoniska dynastin började följa den egyptiska seden med syskonäktenskap för att hålla det ”gudomliga blodet” rent.Detta är en repris.Lyssna också på Mordet på Caesar och Pyrrhos – på fel sida i historien i kampen om världsherraväldet.Bild: Marmorbyst av Cleopatra VII av Egypten från ca. 40-30 f.Kr. En forntida romersk byst av den ptolemaiske härskaren Kleopatra VII av Egypten som bär ett kungligt diademband över håret; daterad till mitten av 1:a århundradet f.Kr. (dvs. runt tiden för hennes besök i Rom), upptäcktes den i en villa längs Via Appia. Det ligger nu i Altes Museum, Berlin, Wikipedia, Public Domain.Musik: Ambient Background Middle Eastern Atmosphere av Volodymyr Piddubnyk, Storyblocks Audio. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Från att ha betraktats som gudarnas straff växte det fram en ny syn på psykisk sjukdom i slutet på 1700-talet. Vansinne började med hjälp av vetenskapen att betraktas som en sjukdom. Det uppstod en vilja att förstå och bota psykiska sjukdomar genom samtal, empati och en djupare relation mellan patient och behandlare.Med en vetenskaplig syn på sjukdomar tog läkarna över behandlingen av psykiska sjukdomar från prästerna. Även vårdinstitutioner utvecklades och inreddes för att främja läkande, med fokus på ordning, avskildhet och struktur.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Cecilia Riving, docent i historia vid Lunds universitet och aktuell med boken Hela Människor – Patientmötet i behandling av psykisk ohälsa från sent 1700-tal till 1924.När vetenskap och förnuft började ersätta religiösa förklaringar sågs galenskap som en sjukdom kopplad till rubbningar i hjärnan och nervsystemet. Hospitalen blev alltmer centrala i hanteringen av psykiska sjukdomar.Läkare och andra vårdprofessioner utvecklade en mer individualiserad syn på patienten, där en helhetsförståelse av människan – både kropp och själ – blev en nyckelfråga. Detta innebar att läkarnas roll inte bara var att ordinera mediciner eller behandlingar, utan också att möta patienten som en hel person med unika behov och erfarenheter.Behandlingarna kombinerade vetenskapliga ambitioner och moraliserande inslag. Psykisk ohälsa betraktades ofta som ett uttryck för svag moral eller bristande disciplin. Behandlingar inkluderade allt från sängläge och isolering till hårt arbete.Under 1800-talet genomgick den svenska sinnessjukvården en modernisering och professionalisering, starkt influerad av kontinentens medicinska ideal. Hospitalen omvandlades till sinnessjukhus – behandlingsanstalter där patienter skulle mötas med värdighet och respekt istället för att fjättras som tidigare. Men i praktiken förblev många sinnessjukhus slutstationer för personer som inte kunde vårdas på annat håll. Lokala samhällen såg ofta till att besvärliga eller våldsamma individer skickades till hospitalen för att avlasta fattigvården.En viktig behandlingstradition var animal magnetism som, enligt den tyske läkaren Franz Anton Mesmer, påstods vara en kraft som genomsyrade kosmos och påverkade människans organism. Metoden introducerades som en spektakulär terapeutisk teknik strax före den franska revolutionen och upplevde en andra storhetstid i Tyskland under romantiken, omkring 1810–1840. I Sverige praktiserades denna lära under gustaviansk tid, särskilt av swedenborgare och frimurare. Åren 1815–1821 publicerade läkaren Pehr Gustaf Cederschiöld flera skrifter om ämnet.Senare under 1800-talet användes hypnos, en metod som ofta kombinerade medicinsk praktik med underhållning. Den franske läkaren Jean-Martin Charcots offentliga hypnosföreställningar blev exempel på hur medicinsk behandling också kunde ta formen av en teatralisk uppvisning.Bild: Mesmerimsterapi. En behandlare hypnotiserar patiententen till trans. Gravyr av Dodd från boken A Key to Physic av Ebenezer Sibly från 1794. Wikipedia, Public Domain.Musik: Malevolent Maze Of Madness av Saowakhon Media, Storyblock Audio.Lyssna också på När isoleringscell skulle reformera brottslingar.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Miljonprogrammet var kulmen på social ingenjörskonst i Sverige där det byggdes över en miljon bostäder under åren 1965-1974. Ambitionen var att bygga bort bostadsbristen, modernisera bostäderna och allt till rimliga hyresnivåer.Se nya bostadsområdena möttes snart av kritik som människofientliga, men faktum var det byggdes lika stor andel villor samt mindre flerfamiljhus som de höghus som fått symbolisera miljonprogrammet. Men oljekrisen 1973 minskade efterfrågan på nya bostäder och snart stod en stor andel lägenheter tomma i miljonprogrammen.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Erik Stenberg, biträdande professor vid Arkitekturskolan vid Kungliga tekniska högskolan. Han har forskat om miljonprogrammet i över 20 år.Ordet "miljonprogram" kommer från beslutet i riksdagen 1965 att det skulle byggas en miljon nya bostäder i Sverige under de kommande tio åren. Syftet var att bygga bort den stora bostadsbristen som präglat efterkrigstiden med moderna bostäder till rimliga priser. En tvårumslägenhet skulle inte kosta mer än en femtedel av en normal industriarbetarlön. Det utvecklades också ett industriellt byggande med färdiga element som tillverkats i industrier.När det svenska samhället förändrades med studentrevolten i slutet på 1960-talat och gräna vågen på 1970-talet började allt fler människor ifrågasätta den storskaliga bostadspolitiken, när sedan oljekrisen minskade efterfrågan på bostäder kom en stor andel av bostäderna i de nya miljonprogrammen att bli outhyrda.På plussidan finns fortfarande att trångboddheten byggdes bort, större ytor och moderna lösningar gav kvinnor helt nya möjligheter att frigöra sig från hemarbete. Ingen annanstans i världen byggdes bostäder av så hög kvalitet i den omfattningen.Ursprunget till Miljonprogrammet går att spåra tillbaka till den ambitiösa utredningen Bostadssociala utredningen 1933-1947 där det mesta utreddes grundligt när det kom till bostäder.Lyssna också på Så blev Sverige ett invandrarland – De första muslimernaBild: Akalla. Kvinnor med barnvagnar och barn på gångväg intill betonghus. Foto: Peter Gullers, Nordiska museets arkiv, Erkännande-IckeKommersiell-IngaBearbetningar (CC BY-NC-ND) Musik: Gotta Catch That Train av Zac Nelson, Storyblocks AudioDetta är en nymixad repris.    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Östtyskland skapade den högsta levnadsstandarden i hela östblocket, där arbetslöshet inte existerade. Bostäder var allmänt tillgängliga och relativt billiga. Riklig och tillgänglig barnomsorg möjliggjorde att kvinnor kunde förvärvsarbeta i en högre utsträckning än i något annat land i världen.Samtidigt kunde östtyskarna via västtysk TV jämföra sin verklighet med vardagen i Västtyskland. Säkerhetspolisen Stasis ögon och öron förstörde dessutom familjer och vänskapsband genom sitt intrång i det privata livet.Detta är det andra av två avsnitt om Östtysklands historia, där programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Olle Larsson, med utgångspunkt i boken DDR bortom muren – Östtyskland 1949–90 av historikern Katja Hoyer.Östtyskland existerade som stat i 41 år, och många vanliga människor kom att acceptera DDR eftersom de hade upplevt något mycket värre under nazitiden och kriget. Det fanns också en känsla av tillhörighet och en viss stolthet över det som byggts upp efter kriget. Jämlikheten mellan könen utvecklades dessutom snabbare i Östtyskland än i Västtyskland.I DDR styrde SED (Tysklands socialistiska enhetsparti), men valen och flerpartisystemet var bara en fernissa. Säkerhetstjänsten Stasis 100 000 anställda övervakade befolkningen med hjälp av ännu fler informatörer – människor som kunde spionera till och med på sin egen partner.Stasi använde ett omfattande nätverk av inofficiella medarbetare (IM) för att kontrollera samhället. Det gick en Stasimedarbetare på 55 vuxna medborgare, vilket visar övervakningens enorma omfattning. Denna kontroll skapade en atmosfär av misstro och rädsla i samhället.Stasi-chefen Erich Mielke fulländade konsten att bryta kritiker genom metoder som sömnbrist, isolering och andra former av psykisk och fysisk tortyr. Många tidigare nazistiska koncentrationsläger fylldes återigen med människor, denna gång med dem som ansågs hota den nya ordningen.Trots förtrycket och övervakningen utvecklade många östtyskar strategier för att hantera vardagen. De slöt sig samman och upptäckte att genom tillit, gemenskap och hjälpsamhet kunde de lättare klara av livet. Detta sociala kapital blev ett slags substitut för de demokratiska friheter som saknades.Vardagslivet i DDR var således en komplex blandning av statlig kontroll, sociala förmåner och mellanmänsklig solidaritet. Trots problemen saknar vissa östtyskar fortfarande den gemenskap och sociala trygghet som präglade denna era. Detta visar på den mångfacetterade karaktären av minnet av livet i DDR och de utmaningar som många östtyskar har mött i övergången till det återförenade Tyskland.Bildtext: Berlin den 12 augusti 1982: Trabant- och Wartburg-bilar dominerar trafiken på huvudstadens gator. Bilden visar en vy över Karl-Marx-Allee, en ikonisk gata under DDR-tiden. (CC-BY-SA 3.0)Musik: Auferstanden aus Ruinen (tyska för "Uppståndna ur ruiner") var Östtysklands nationalsång. Texten skrevs av Johannes R. Becher och musiken av Hanns Eisler. (1949, Internet Archive Public Domain Mark 1.0)Lyssna också på Berlin – Kalla krigets huvudstad.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Östtyskland, eller DDR, uppstod i ruinerna av de östra delarna av Tredje riket som en klientstat till Sovjetunionen den 7 oktober 1949 – fyra månader efter att Förbundsrepubliken Tyskland bildades. Efter krav på ökad arbetstid utbröt en folklig revolt i Östtyskland den 17 juni 1953, som slogs ner med stor brutalitet."Det måste se demokratiskt ut, men vi måste ha allt i våra händer," var Östtysklands ledare Walter Ulbrichts syn på uppbyggnaden av nya politiska institutioner.Detta är det första av två avsnitt om Östtysklands historia, där programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Olle Larsson med utgångspunkt i boken DDR bortom muren – Östtyskland 1949–90 av historikern Katja Hoyer.DDR:s politiska och ekonomiska system formades av krigsskadestånd och socialistiska ideal. Människor navigerade i vardagen mellan statlig kontroll och personliga strävanden. Ledarna Walter Ulbricht och Wilhelm Pieck upprättade en kommunistledd diktatur i den sovjetiska ockupationszonen.Visionen att bygga ett socialistiskt land slutade med 100 000 säkerhetspoliser som främst övervakade den egna befolkningen. Samtidigt kunde en viss välfärd och trygghet etableras när samhället stabiliserade sig efter de hårda åren efter kriget.Det östtyska ledarskapet präglades av kampen mot nazisterna i Tyskland och deras upplevelser av den stora terrorn i Sovjetunionen på 1930-talet, då många tyska kommunister avrättades som spioner. De tyska kommunister som överlevde var helt lojala mot sina sovjetiska herrar och paranoida gentemot inre fiender.DDR:s ekonomiska system baserades på en socialistisk planekonomi. Efter andra världskriget lade Sovjetunionen beslag på befintliga industrier och tog ut skadestånd ur produktionen. Till skillnad från Västtyskland tilläts DDR inte ta emot Marshallhjälp, vilket försvårade den ekonomiska återhämtningen.Under byggandet av socialismen röstade miljontals människor i Östtyskland med fötterna och flydde till det demokratiska Västtyskland, tills Berlinmuren satte stopp för massflykten 1961. Bakom muren byggdes en gyllene bur inom Östblocket, men Östtyskland kunde aldrig mäta sig med det ekonomiska undret i Västtyskland.Livet i Östtyskland präglades av en komplex blandning av sociala förmåner, kulturella möjligheter och statlig kontroll. Medborgarna i DDR levde i en odemokratisk stat med ett omfattande kontrollsystem som skapade en psykiskt stressande tillvaro. Trots ekonomiska utmaningar fanns det aspekter av vardagslivet som många östtyskar uppskattade och som än idag väcker nostalgiska känslor hos vissa.Bildtext: Leipzig den 17 juni 1953 med folksamlingar på gatorna som demonstrerar för bättre arbets- och levnadsvillkor. (Källa: Bundesarchiv, B 285 Bild-14676, okänd fotograf, CC-BY-SA 3.0)Musik: Auferstanden aus Ruinen (tyska för "Uppståndna ur ruiner") var Östtysklands nationalsång. Texten skrevs av Johannes R. Becher och musiken av Hanns Eisler. (1949, Internet Archive Public Domain Mark 1.0)Lyssna också på Berlinmuren – kalla krigets främsta symbolKlippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Syfilis följde med Columbus sjömän från den nya världen och fick snabb spridning i Europa. Syfilis smittade främst vid sex och någon riktigt bra behandling kom inte förrän penicillin började användas brett efter andra världskriget. I slutet på 1800-talet drabbade 15 procent av den manliga befolkningen i Europa.Sjukdomen som orsakar oerhörda plågor hos den drabbade med smärtor, deformationer, förlorade extremiteter och i sitt sista stadium galenskap. I tongivande kretsar som författare och konstnärer var syfilis mycket vanligt, men sjukdom avhandlas ofta kodad form eftersom den var så skamlig.I detta avsnitt av podden Historia.nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med litteraturvetaren Agneta Rahikainen som skrivit boken Smittans rike: Om syfilis i konst, kultur och kropp.Listan på kända personer med syfilis kan göras lång från politikern Cesare Borgia i renässansens Italien, till poeten Charles Baudelaire i 1800-talets Paris, filosofen Nietzsche i Tyskland. Kompositören Ludwig van Beethoven i Österrike och konstnären Anders Zorn i Sverige. En del hävdar att Adolf Hitler led av syfilis.Både Carl-Michael Bellman och Lasse Lucidor diktade om syfilis, men även om samtiden förstod vad sångerna handlade om är det inte alltid tydligt vad som menas med att akta näsan idag när syfilis är en ganska ovanlig och behandlingsbar sjukdom.Inom dekadenslitteraturens författare på 1800-talet var syfilis inget författarna skämdes för, utan snarare ett bevis på virilitet.”För en fransman är det otänkbart att uppnå medelåldern utan att fått syfilis och Hederslegionen.” skrev författaren André Gide och hans uttalande visar vilken spridning syfilis hade under 1800-talet och det tidiga 1900-talet.I Frankrike uppskattades cirka 150 000 personer årligen dö till följd av syfilis och sjukdomen drabbade människor i alla samhällsklasser. De existerande behandlingarna med kvicksilver och malaria kunde ofta döda patienterna.De första anteckningarna om en syfilisepidemi i Europa gjordes åren 1494/1495 i Neapel, Italien under en fransk invasion och fick först namnet "Neapolitanska sjukan", i Frankrike kom den att kallas "Italienska sjukan". Efter att ha fått fäste i Frankrike genom att sprida av de återvändande franska trupperna blev den bland annat i Tyskland känd som ”Franska sjukan”; en äldre benämning som fortfarande används. Vid sidan av fransosen är pocker det vanligaste äldre svenska namnet.Skelett äldre än 1500 e.Kr. som uppvisar syfilis har endast återfunnits på den amerikanska kontinenten. Skelett från precolumbianska gravar i Centralamerika bär till exempel tydliga tecken på sjukdomen. I samtida källor beskrivs också den sjukdom Columbus sjömän hade med sig hem från Amerika 1493.Lyssna också på När en handfull män erövrade Latinamerika och Smittorna som dödar mer än kulor och granater.Bild Gustav-Adolf Mossa, The Dead Women (Les Mortes), 1908. Musik: Beethoven Symphony #9 med Craig Austin, Storyblocks Audio. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Yggdrasil, världsträdet, symboliserar det nordiska kosmos och den djupa kopplingen mellan människan och naturen i den fornnordiska mytologin. Yggdrasil är hela världen som befolkas av människor, gudar och andra väsen. Föreställningar om heliga träd levde kvar länge inom folktron i Norden. Även om det är svårt visa på kontinuitet mellan Yggdrasil och senare tiders vårdträd så har träd och skogen fyllt en viktig roll inom nordisk folktro, som platser fyllda av magi och mysterier. En värld befolkad av mystiska invånare. I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Tora Wall, doktorand i folkloristik vid Åbo Akademi och aktuell med Augustprisnominerade boken Skogen: I folktro, sägner och sagor. Yggdrasils rötter och grenar förbinder olika världar: asarnas boning i Asgård, människornas Midgård och de dödas Nifelheim. Vid rötterna finns källor av kunskap och kraft, som Odens offer i Mimers brunn vittnar om. Trädet är också en skådeplats för konflikter och förändringar, där djur som ekorren Ratatosk och draken Nidhögg agerar krafter som både för vidare berättelser och bryter ner världens struktur. Yggdrasil symboliserar inte bara det nordiska kosmos utan också den djupa kopplingen mellan människan och naturen. Vårdträd, som ofta fanns på gårdar i Sverige, var exempel på hur föreställningar om heliga träd levde kvar långt efter vikingatidens slut. Dessa träd ansågs beskydda gården och dess invånare, och deras rötter i folktron kan spåras till tankemodeller liknande de som låg till grund för Yggdrasil. Genom Yggdrasil träder vi in i en värld fylld av symbolik, där träd representerar livet självt, och varje gren, rot och blad har en plats i en större berättelse. Trädet är en påminnelse om vår plats i naturen och om hur myter formar vår förståelse av världen. Skogen var en plats fylld av magi och mysterier – en gräns mellan civilisationens trygghet och naturens vilda, outforskade krafter. Skogsbrynet, där åkrar mötte skog, sågs ofta som en farlig plats där övernaturliga krafter var som mest närvarande. Här kunde människan möta väsen som älvor, skogsrån eller näcken, och här bedrevs många rituella praktiker för att skydda sig mot faror eller vinna fördelar. Djupt inne i skogen föreställde sig våra förfäder en värld fylld av magiska väsen. Här kunde en ovetande vandrare möta skogsrået, en förtrollande kvinna med ihålig rygg, vars syfte ofta var att vilseleda eller förföra. Troll, med sina grovhuggna drag och enorma styrka, befolkade klippor och grottor och var både respekterade och fruktade. Älvor dansade över ängarna i gryningens ljus, medan vittror och vättar sades vaka över markens djup och våra jordiska skatter. Dessa berättelser, som färgat den svenska folktron under sekler, ger en fascinerande inblick i hur människor tidigare uppfattade naturens oförklarliga krafter. Bild: Yggdrasil är världsträdet i nordisk mytologi. Denna teckning från det isländska manuskriptet AM 738 4to från 1600-talet visar djur och varelser som lever på och nära trädet: längst upp örnen Vidofnir med höken Vêrfolne, i kronan hjorten Dåin, Dvalin, Dunøyr och Duratro, till lämnade ekorren Ratatosk och längst ner masken Nidhogg. Musik: Fairytale Female Vocal av Psystein, Storyblock Audio. Lyssna också på Nordisk mytologi – berättelser och kult Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Änkekejsarinnan Cixi (1835-1908) var dotter till en lägre tjänsteman från Manchuriet, blev utvald till kejserlig konkubin av lägre rang, födde en son och blev genom en statskupp en av de mäktigaste kvinnor som levt.Hon styrde Kina i fyra decennier under en svår period för Mittens rike. Hennes tid vid makten kantades av lönnmord och hon missade chansen att modernisera ett Kina som pressades svårt av imperialistiska makter.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ingemar Ottosson, docent i historia vid Lunds universitet.Vi vet inte ens av Cixi hette som barn. Hon blev kejsare Xianfengs konkubin år 1852. Efter kejsarens död år 1861 genomförde Cixi en statskupp tillsammans med änkekejsarinnan C’ian och blev förmyndarregent åt sin son den tillträdande barnkejsaren Tongzhi.Efter att kejsaren gift sig 1873 hade han egen makt över Kina till sin tidiga död 1875. Då tog Cixi åter makten genom att adoptera den nya barnkejsaren Guangxu som hon var förmyndarregent för. 1889 var Guangxu gammal nog att styra riket och Cixi fick träda tillbaka igen.I samband med Första kinesisk-japanska kriget 1894 behövde kejsaren Cixis hjälp, och hon började få viss makt igen. 1898 hade kejsaren en viss inblandning i en mordkomplott mot Cixi som hon lyckades avstyra. Det medförde att hon satte kejsaren i husarrest och hon hade därefter makten över Kina igen som regent fram till sin död 1908. Hon begravdes i Östra Qinggravarna öster om Peking.Lyssna också på Kineseri och fruktan – Sveriges och Kinas relationer under 400 årBild: Oljemålning av änkekejsarinnan Cixi från Qingdynastin på en fåtölj, av den holländska målaren Hubert Vos. På bakgrunden, målad för att avbilda en bambuskog, finns en inskription skriven från höger till vänster på traditionell kinesiska 《大清國慈禧皇太后》 (förenklat: 《大清国慈禧率倪), som betyder Empire, som betyder "Empire" ". Skålar med frukt omger sitter, som för alla högst rankade personer i det kejserliga Kina. Wikipedia, Public Domain.Musik: Cinematic Action Drums And Percussion With Dark Ambient Atmospheric Tension Trailer av MEDIA MUSIC. Soundblock Audio. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Johann Gutenbergs tryckpress i mitten av 1400-talet gjorde det möjligt för böcker att spridas snabbare, billigare och till en större publik än någonsin tidigare. Resultatet blev en kulturell revolution som bidrog till framväxten av den moderna världen. Boken blev inte bara ett verktyg för individuell kunskapsinhämtning utan också en kraft som formade samhällen, idéströmningar och maktstrukturer.Från reformationens intensiva produktion av pamfletter till 1800-talets sociala rörelser och industrialiseringens accelererade bokflöde fortsatte böcker att spela en central roll i samhällets förändring.Detta är det andra av två avsnitt av podden Historia Nu om hur bokformat format våra samhällen. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Joel Halldorf, professor i kyrkohistoria vid Enskilda Högskolan i Stockholm och aktuell med boken Bokens folk – En civilisationshistoria från papyrus till pixlar.Johann Gutenbergs tryckpress möjliggjorde snabb och standardiserad reproduktion av text. Genom att skapa rörliga bokstavstyper i metall kunde boksidor komponerade en gång användas om och om igen, vilket gjorde bokproduktionen både effektivare och billigare. Detta gjorde böcker mer tillgängliga och bidrog till spridningen av kunskap och idéer på ett sätt som aldrig tidigare varit möjligt​​.Boktryckarkonsten hade en omedelbar och djupgående effekt på samhället. Under reformationen använde Martin Luther och hans följare tryckpressen för att massproducera skrifter och pamfletter som spreds över hela Europa. Mellan 1518 och 1525 publicerades 1 465 tryckningar av Luthers skrifter – en produktion som var central för reformationens framgång​. Tryckpressen underminerade kyrkans kunskapsmonopol, och boken blev en symbol för individuell frihet och upplysning​.Under upplysningstiden blev böcker tillgängliga för allt fler samhällsgrupper. Läsningens cirklar vidgades från aristokratin och prästerskapet till borgerskapet, och senare till bönder och arbetare. Böcker blev verktyg för spridning av upplysningens ideal och en alltmer global dialog om mänskliga rättigheter och vetenskap​​.Under denna tid utgjorde boken en brygga mellan lokala kulturer och en framväxande nationell identitet. Böcker och pamfletter bidrog till att skapa en gemensam referensram och lade grunden för nya idéer om politiskt deltagande och demokrati​​.Bild: Detta träsnitt från 1568 visar den vänstra skrivaren som tar bort en sida från pressen medan den till höger färgar textblocken. En sådan duo skulle kunna nå 14 000 handrörelser per arbetsdag, trycka ca. 3 600 sidor på gång. Av Jost Amman - Träsnittsillustration i boken "Ständebuch" från 1568, återgiven i "Meggs, Philip B. A History of Graphic Design. John Wiley & Sons, Inc. 1998. (s. 64)". Wikipedia, Public DomainMusik: "Universi qui te expectant", sjungen på första söndagen i advent. Inspelad privat med medlemmar av Schola Antiqua. 2004-07-12. Mikebrubaker12 Wikipedia. Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Lyssna också på Martin Luthers idéer blev grundstenen till Sveriges välstånd.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Varje läsformat – från papyrus och kodex, till tryckta böcker och skärm – har påverkat både hur vi läser samt hur vi tänker. De tidiga kristna favoriserade kodexen – den första boken – framför de etablerade skriftrullarna. Kodexen, som var en uppskuren bokrulle mellan pärmar, var mer tillgänglig och enklare att hantera än de mera vördade skriftrullarna.Med kodexen kunde kristna texter distribueras snabbare och till fler människor. Detta teknologiska val bidrog inte bara till kristendomens expansion utan också till att etablera kodexen som standardformat för böcker i den västerländska kulturen.Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om hur bokformat format våra samhällen. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Joel Halldorf, professor i kyrkohistoria vid Enskilda Högskolan i Stockholm och aktuell med boken Bokens folk – En civilisationshistoria från papyrus till pixlar.Under antiken var skriftrullar, ofta tillverkade av papyrus, standardformatet för text. Dessa rullar, som kunde vara flera meter långa, användes både för religiösa och administrativa ändamål. Det var i skriftrullar som de tidiga judiska och kristna texterna bevarades. Jesus själv, enligt evangelierna, läste från rullar i synagogan, och dessa rullar representerade både den heliga lagen och en konkret länk till det judiska folkets historia.Men skriftrullarna hade begränsningar. De var sköra, svåra att navigera och opraktiska för längre texter eller intensiva studier. Den första stora textteknologiska revolutionen inträffade när rullen ersattes av kodexen – ett format som bestod av lösa ark sammanbundna mellan två pärmar. Kodexen var enklare att bläddra i, mer hållbar och möjliggjorde bättre navigering i texten.Den tidiga kristendomen spelade en avgörande roll i spridningen av kodexen. Kyrkan, som var angelägen om att sprida sitt budskap så brett som möjligt, fann kodexen mer lämplig än rullen för sina behov.Efter Västroms fall på 400-talet föll stora delar av Europa in i en period av politisk och social oreda. Mycket av det intellektuella arvet från antiken riskerade att gå förlorat. Det var i detta sammanhang som klostren blev avgörande för att bevara och sprida kunskap. Munkar i klostren tog på sig uppgiften att kopiera antika texter, ofta för hand, på pergament eller papyrus. Klostren blev också centra för lärande och utbildning, där nya generationer kunde studera de texter som bevarats.Bild: Stockholm Codex Aureus, även känd som Codex Aureus of Canterbury och Codex Aureus Holmiensis är en evangeliebok skriven i mitten av 700-talet i Southumbria, troligen i Canterbury. På 1500- och 1600-talen låg den i Spanien, och 1690 köptes den till den svenska kungliga samlingen. Den förvaras numera på Nationalbiblioteket.Musik: "Universi qui te expectant", sjungen på första söndagen i advent. Inspelad privat med medlemmar av Schola Antiqua. 2004-07-12. Mikebrubaker12 Wikipedia. Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Lyssna också till Jesus – en obekväm apokalyptisk profet.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Psykedeliska preparat och praktiker har följt människan genom historien. I vikingagravar har man funnit frön från psykoaktiva växter. Och hos ursprungsbefolkningar har shamanerna trummat eller dansat sig till extas med lite hjälp av psykoaktiva substanser. Carl von Linné visade ett stort intresse för psykedeliska växter och deras användning, även om han inte trodde att de passade de rationella svenskarna. På 1900-talet blev svenska vetenskapsmän världsledande inom psykedeliska ämnen och etnobotanik. I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med journalisten och författaren Leonidas Aretakis som är aktuell med boken Extas i folkhemmet – Sveriges psykedeliska historia. Karolinska institutet i Stockholm blev tidigt ledande inom forskning om psykedeliska preparat. På 1960-talet var den svenska militären intresserad av hallucinogenen LSD.  Forskaren och jazzmusikern Björn Netz spred militärens LSD bland sina vänner i kultursfären. En tid av nyfiken och öppenhet mot sinnesutvidgande droger kom snart att mötas av ett massivt motstånd från offentligheten. Men idag finns ett nymornat intresse att använda psykoaktiva substanser i behandling av exempelvis depressioner. Lyssna också på Svenskarna och spriten från 1470 till nutid samt Förgiftningar, giftmord och kemisk krigsföring i historien Musik: Too Much DMT av Humans Win, Storyblock Audio.  Bild: Affischen, "Revolution innebär revolutionärt medvetande", även kallad "Haschflickan", gjorde Sture Johannesson inför utställningen "Underground will take over", på Lunds konsthall 1969. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Målet med Operation Valkyria var att befria Tyskland från Adolf Hitlers förödande grepp. En officiell plan för att kunna slå ner ett inhemskt uppror var den trojanska häst som konspiratörerna planerade att utnyttja för att ta makten efter att Hitler mördats.Den 20 juli 1944 smög sig överstelöjtnanten Claus von Stauffenberg in i Hitlers högkvarter, Wolfsschanze, med en bomb gömd i sin portfölj. Genom att mörda Hitler och genomföra en statskupp hoppades de att nazistregimen skulle falla. Men Hitler överlevde, och i stället för frihet följde tortyr, avrättningar och förföljelse.Detta är det andra av två avsnitt av podden Historia Nu om mordförsöket på Adolf Hitler den 20 juli 1944. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet, om Operation Valkyria och Stauffenbergs ideologiska utveckling. Zander är aktuell med boken Attentaten mot Hitler, där han undersöker attentatsmännen och deras inverkan på efterkrigstidens historieskrivning.Många hade försökt och misslyckats med att mörda Adolf Hitler, som ända sedan kampåren haft en omfattande säkerhetsapparat runt sig. Men den krets av högt uppsatta officerare inom Wehrmacht som agerade 1944 var kanske de som kom närmast att lyckas.Den 20 juli 1944 reste Stauffenberg till Wolfsschanze (”Varglyan”), Hitlers högkvarter i Östpreussen, med en portfölj innehållande en tidsinställd bomb. Efter att ha aktiverat bomben placerade han portföljen i konferensrummet nära Hitler och lämnade snabbt platsen. Men på grund av att portföljen flyttades bakom ett massivt bordsben lyckades inte explosionen döda Hitler. Även om flera personer skadades och fyra omkom klarade sig Hitler med endast mindre skador. Detta ledde omedelbart till att attentatet och den planerade statskuppen misslyckades.När nyheten om Hitlers överlevnad spreds kollapsade konspiratörernas planer snabbt. Gestapo agerade omedelbart, och samma kväll avrättades Stauffenberg och flera av hans närmaste allierade. Under de följande veckorna greps hundratals personer som ansågs ha varit delaktiga eller sympatiserat med kuppen, och omkring 200 människor avrättades eller begick självmord. Hitler utnyttjade misslyckandet för att stärka sitt grepp om den militära ledningen och rensningarna markerade ett slutgiltigt slag mot oppositionen inom regimen.Operation Valkyria och attentatet den 20 juli 1944 har efter kriget kommit att representera en symbol för moraliskt motstånd mot nazismen. Även om försöket misslyckades hedras idag Stauffenberg och hans medkonspiratörer som modiga motståndsmän som försökte rädda Tyskland från det nazistiska förtrycket och förstörelsen.Bild: Benito Mussolini besöker Hitlers högkvarter Wolfsschanze nära Rastenburg (Kętrzyn) i Östpreussen samma dag som attentatet den 20 juli 1944. Utsikt över den förstörda korridoren i baracken. (Dr. Paul Schmidt, Mussolinis tolk, syns i bakgrunden.) Wikipedia. Bundesarchiv, Bild 146-1970-097-76 / CC-BY-SA.Musik: Valkyrians flykt av Richard Wagner, framförd av Philip Wilman, Wikimedia Commons. Creative Commons Attribution 3.0 Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I Nazityskland växte med tiden en hemlig opposition fram mot diktatorn Adolf Hitler. Den farligaste konspirationen fanns inom krigsmakten Wehrmacht, men flera försök hade gjorts före den 20 juli 1944.Adolf Hitler hade ända sedan kampåren fruktat attentatsförsök och byggde med tiden upp en stark säkerhetsapparat runt sig. Otaliga mordförsök misslyckades på grund av amatörmässig planering eller ren otur.Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om mordförsöket på Adolf Hitler den 20 juli 1944. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet, om Operation Valkyria och Claus von Stauffenbergs ideologiska utveckling. Zander är aktuell med boken Attentaten mot Hitler, där han undersöker attentatsmännen och deras inverkan på efterkrigstidens historieskrivning.En centralgestalt i den viktigaste konspirationen mot Adolf Hitler var greve Claus Schenk von Stauffenberg, en tysk aristokrat och överstelöjtnant i den tyska armén. Född 1907 i en adlig, katolsk familj i Bayern utvecklade han tidigt ett starkt band till den tyska nationalismen och militära traditionen. Han inledde sin militära karriär på 1920-talet och steg snabbt i graderna.Trots att han till en början stödde naziregimen blev han alltmer kritisk efter att ha sett krigets brutalitet på nära håll, särskilt på östfronten och nazisternas systematiska folkmord. Under krigets senare år blev Stauffenberg övertygad om att Hitler måste stoppas, inte bara för att rädda Tyskland från förstörelse utan också för att sätta stopp för den nazistiska terrorn.Stauffenberg var en av många inom den tyska militära ledningen som insåg att kriget gick mot ett nederlag och att Hitlers envisa strategi skulle leda till Tysklands totala förstörelse. På östfronten blev han direkt vittne till Hitlers hänsynslösa krigföring och okontrollerade ambitioner. Vid denna tid var även den massiva förföljelsen av judar, homosexuella, romer och politiska motståndare uppenbar för honom. För Stauffenberg var det en moralisk plikt att stoppa Hitler, och han blev central i planeringen av ett mordförsök och en efterföljande statskupp.Konspirationen organiserades av en grupp högre officerare och civila tjänstemän som delade Stauffenbergs övertygelse om att Hitler måste avlägsnas. Bland konspiratörerna fanns generalöverste Ludwig Beck, general Friedrich Olbricht, general Henning von Tresckow och flera andra motståndsmän inom både militära och civila kretsar.Den plan som kom att kallas Operation Valkyria var ursprungligen en nödplan för att mobilisera reservstyrkor och upprätthålla ordning i Tyskland vid en inre kris. Konspiratörerna modifierade denna plan för att snabbt kunna ta kontroll över landet efter Hitlers död. Genom att utnyttja arméns strukturer planerade de att arrestera SS och nazistiska ledare och etablera en ny regeringsmakt som kunde förhandla fred med de allierade.Bild: Claus Schenk von Stauffenberg, ledargestalt i 20 juli-attentatet mot Adolf Hitler 1944. Efter att bomben misslyckades avrättades Stauffenberg och hans medkonspiratörer i Bendlerblock. Wikipedia. Public Domain.Musik: Valkyrians flykt av Richard Wagner, framförd av Philip Wilman, Wikimedia Commons. Creative Commons Attribution 3.0.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vid förra sekelskiftet var Sverige var ett utvandringsland och invandringen var fri. Sveriges första muslim Ebrahim Umerkajeff flyttade till Stockholm år 1897. Han kom som en fattig äventyrare från Ryssland och blev med tiden en framgångsrik affärsman med familj, våning och butik på Östermalm.Under Ebrahim Umerkajeffs liv i Sverige kom invandrarpolitiken att skifta från helt fri, till starkt reglerad efter rashygieniska principer för att sedan pragmatiskt assimilera hundratusentals flyktingar under kriget. Behovet av arbetskraft ändrade sedan politiken från att alla skulle smälta in till att stödja bevarandet av invandrarnas kultur.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Simon Sorgenfrei är religionsvetare och föreståndare för Institutet för forskning om mångreligiositet och sekularitet vid Södertörns högskola. Han är aktuell med boken ”De kommer att vara annorlunda svenskar”.Vid förra sekelskiftet var 99,7 procent medlemmar i Svenska kyrkan och av de 35 000 invånare som var födda utomlands kom nästan alla i grannländerna. Idag är tjugo procent av alla människor som bor i Sverige födda någon annanstans, och islam Sveriges näst största religion.Ebrahim Umerkajeff och de första muslimerna är början på berättelsen om hur Sverige blev ett invandrarland. Ebrahim Umerkajeff beskrevs samtidigt stereotypiskt rasistiskt i Stockholms-Tidningen efter att han ville ha upprättelse efter felaktiga skriverier om att han rövade bort unga damer till ett harem, men möttes med respekt av myndigheter.Under 1900-talet utvecklades också Sverige till världens mest sekulariserade land, där religionen kom att betyda allt mindre för människor. Samtidigt har det genom en rad politiska beslut och ideologiska skiften blivit Europas mest mångreligiösa land.Redan Gustav Vasa hade kontakter med muslimer. Kungen träffade tartaren Bissure flera gånger i mitten på 1550-talet. Och Karl XII lierade sig med muslimer under det stora nordiska kriget och till med bodde i Bender som var en del av det Osmanska riket.De flesta av de muslimer som kom till Sverige under första hälften av 1950-talet var tatarer men den första muslimska imamen i landet kom att bli turken Osman Soukkan (1903-1975). Tillsammans med Umerkajeff och Akif Arhan bildade han 1949 landets första muslimska församling och förening, Turk-Islam Föreningen i Sverige för Religion och Kultur.Detta är en nymixad repris.Lyssna också på Sultanens sändebuds resa till Sverige år 1733.Bild: Mustafa Arhan och pappa Akif Arhan tillsammans på Stortorget 13, Malmö, ner plan med en vacker persisk Isfahan av utomordentligt god kvalitet. Titta på de persiska mattorna hängande på väggen bakom och på prislapparna. 790 kronor för den ljusa och 680 för den röda. Okänd fotograf. Malmö museum, Some Rights Reserved. Musik: Middle Eastern Arabian Night [ Version 5 | av Volodymyr, Storyblock Audio. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

USA lämnade inte sitt rasistiska arv när slaveriet officiellt avskaffades 1865. I Södern bytte förtrycket bara skepnad. Svarta män fängslades i stor skala för påhittade brott för att sedan hyras ut till arbetsgivare. Ku Klux Klans terror i form av lynchningar och mordbränder förhindrade svarta män från att rösta i Södern.Det offentliga rummet delades upp genom rena apartheidlagar – en segregation som, även efter medborgarrättsrörelsen på 1960-talet, har bitit sig kvar genom bostadssegregation.Detta är det andra avsnittet av två om rasismens historia i USA i podcasten Historia Nu, där programledaren Urban Lindstedt samtalar med journalisten Martin Gelin, som bland annat har skrivit boken Den vita stormen – Rasismens historia och USA:s fall.Rasismen i USA är en central och djupt rotad del av landets historia, präglad av brutala system, kulturella stereotyper och en ideologi som syftat till att rättfärdiga ojämlikhet. Historien är fylld av exempel på våld, förtryck och systematisk exkludering, men också motstånd, kulturellt skapande och politiska framsteg som har format nationens utveckling.Efter slaveriets avskaffande fängslades svarta män för små förseelser eller påhittade brott för att sedan hyras ut till arbetsgivare. Fabriker kunde beställa fångar, som myndigheterna sedan försåg dem med.Massfängelsesystemet, som började ta form på 1970-talet, fortsätter att påverka samhället idag, där svarta amerikaner utgör en oproportionerligt stor del av fängelsepopulationen. Under 1980-talet intensifierades denna utveckling under Reaganadministrationen. Lagar som införde hårda straff för små narkotikabrott drabbade svarta samhällen oproportionerligt hårt. Detta förstärktes ytterligare av privata fängelseföretag, som ekonomiskt tjänade på denna systematiska diskriminering.En försvinnande liten andel av de svarta männen i Södern hade möjlighet att utnyttja sin rösträtt, då vita med hjälp av terror och administrativa åtgärder gjorde det omöjligt att rösta. Det var först på 1960-talet som svarta i Södern fick medborgerliga rättigheter.Det skulle dröja nästan ett sekel innan en ny våg av förändring svepte genom USA. Under 1960-talet, genom medborgarrättsrörelsen, utkämpades en ny strid för lika rättigheter. Martin Luther King Jr., Rosa Parks och andra ledde demonstrationer som utmanade de djupt rotade strukturerna av rasism. Voting Rights Act från 1965 markerade en seger – svarta amerikaner fick äntligen full tillgång till sin rösträtt.En vit backlash, där politiska och juridiska mekanismer användes för att undergräva dessa framsteg, blev snabbt en realitet. Genom strategiska reformer, såsom att försvåra röstning i svarta samhällen, förhindrades fortsatt förändring.Rasismen syns fortfarande i modern politik, särskilt inom det republikanska partiet. Genom att manipulera valkretsar och införa restriktiva vallagar har partiet funnit nya sätt att marginalisera svarta väljare.Bild: Skylt för det "färgade" väntrummet på en busstation i Durham, North Carolina, maj 1940. Jack Delano. Källa: Wikipedia. Public Domain.Musik: Feels Like Gospel Morning av Kana Kamitsubo, Storyblock Audio.Lyssna också på S:t Barthélemy – En skamfläck i Sveriges historia.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den amerikanska självständighetsdeklarationen från år 1776 har inspirerat frihetskämpar ända fram till vår tid. Men USA:s ideologiska fader, Thomas Jefferson, skrev de berömda raderna om att "alla människor är skapade lika" samtidigt som han utdömde piskstraff till 12-åriga slavar på sin plantage Monticello. Denna motsättning har USA aldrig kommit över.Trots att slaveriet förbjöds den 18 december 1865 genom det 13:e tillägget till konstitutionen tvingades tidigare slavar och deras ättlingar i Södern att fortsätta leva under slavliknande förhållanden, helt utan medborgerliga rättigheter, långt in på 1900-talet. Därför är det svårt att förstå dagens USA utan att ta med rasismen i analysen.Detta är det första avsnittet av två om rasismens historia i USA i podcasten Historia Nu, där programledaren Urban Lindstedt samtalar med journalisten Martin Gelin, som bland annat har skrivit boken Den vita stormen – Rasismens historia och USA:s fall.Från slavhandelns grymheter till moderna former av strukturell rasism har förhållandet mellan ras och makt format USA:s identitet. Rasismen i USA är en central och djupt rotad del av landets historia, präglad av brutala system, kulturella stereotyper och en ideologi som syftat till att rättfärdiga ojämlikhet. Historien är fylld av exempel på våld, förtryck och systematisk exkludering, men också motstånd, kulturellt skapande och politiska framsteg som har format nationens utveckling.Den amerikanska rasismen började 1619, när det första slavskeppet anlände till Nordamerika med afrikanska slavar till Jamestown, Virginia – en brittisk koloni som behövde arbetskraft för att odla tobak och andra grödor. Dessa män och kvinnor tvingades in i ett brutalt system som skulle bli ekonomiskt fundamentalt för kolonierna, samtidigt som de amerikanska grundlagsfäderna byggde sina samhällen på principer om mänskliga rättigheter och frihet.Under den amerikanska revolutionen slog kolonisterna sig fria från brittiskt styre. De kämpade för sina rättigheter mot vad de uppfattade som tyranni – samtidigt som de själva upprätthöll ett system som förvägrade samma rättigheter till miljontals slavar. För Jefferson och andra slavägare som deltog i revolutionen var friheten reserverad för vita män.Afrikanerna sågs som underlägsna av de europeiska kolonisatörerna, vilket gav upphov till en rasistisk ideologi som rättfärdigade slaveriet. Denna ideologi genomsyrade inte bara samhällets lagar utan också dess kultur, religion och vetenskap.1861 bröt inbördeskriget ut, delvis som ett resultat av djupa motsättningar mellan nord och syd om slaveriets framtid. Nordstaterna, industrialiserade och mindre beroende av slavarbete, motsatte sig sydstaternas vilja att expandera slavsystemet till nya territorier. Abraham Lincoln, en frispråkig kritiker av slaveriet, ledde unionens kamp, men även han var medveten om frågans komplexitet.Kriget avslutades med seger för nordstaterna och avskaffandet av slaveriet 1865. Men svarta amerikaners frihet var långt ifrån säkerställd. Jim Crow-lagar, som infördes i slutet av 1800-talet, återinförde en form av slaveri i allt utom namn. Lynchningar, förnekad rösträtt och segregationslagar blev normen.Bild: Amerikanska slavar som väntar på försäljning: Richmond, Virginia , målning av Eyre Crowe baserad på en skiss gjord 1853 när han besökte USA med William Thackeray. Källa: Wikipedia. Public Domain.Musik: Louisiana Blues Slide Acoustic Guitar med Raighes Factory. Storyblock AudioLyssna också på Det amerikanska inbördeskriget – USA:s blodigaste krig.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sidenvägarna länkade samman Romarriket med Mittens rike genom handel med siden och kryddor, samtidigt spreds idéer och religioner via handelsvägarna. Men få människor reste längs hela det 6500 km långa nätverket av vägar från Xian i Kina via Centralasien och Persien till Medelhavet.Handeln inleddes redan under andra århundradet före vår tidräkning och började tappa i betydelse på 1200-talet för att upphöra med det ottomanska imperiets uppgång i mitten på 1400-talet. Efter att européerna 1498 upptäckte sjövägen till Kina via Godahoppsudden i södra Afrika kom handeln med Kina främst bedrivas via sjövägen.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ingemar Ottosson docent i historia vid Lunds universitet.Romarna blev som galna i siden och silkestyper kom att leta sig ända upp till våra breddgrader. Det finns arkeologiska fynd från 800-talet av siden gravar i Birka av sidentyg från Tang-dynastin. Kineserna lyckades behålla hemligheten kring silkestillverkning fram till runt år 550 när bysantinska agenter stal hemligheten.Men handelsvarorna på Sidenvägarna bestod av mer än siden. Här transporterades guld och kryddor som ingefära och kanel. Handelsvägens guldålder inföll under Tangdynastin på 600-800-talen. Under sina 1500 år lyckades Sidenvägarna överleva både pesten och mongolinvasionen.Begreppet Sidenvägen uppfanns av den tyske geologen och upptäcktsresanden Baron Ferdinand von Richthofen år 1877 Sedan dess har Sidenvägen använts som en metafor för europeiskt och asiatiskt kulturutbyte. Även om den till stor del var kommersiell, blev Sidenvägarna en plattform för alla typer av kreativt utbyte mellan väldigt olika folk och kulturer.Bild: Marco Polos karavan på Sidenvägen 1380. Gallica Digital Library. Public Domain. WikipediaMusik: China Spirit av Gushito, Storyblocks Audio  Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ungdomsföreningshusen blev en central del av det finlandssvenska landskapet i början av 1900-talet. Byggnaderna kom att symbolisera lokal gemenskap och framtidstro i det moderna samhället. Ungdomsföreningarna, som växte fram i slutet av 1800-talet, hämtade inspiration från nykterhets- och arbetarrörelsen och syftade till att stärka bildning, kultur och sammanhållning bland ungdomar. I detta avsnitt av podden Historia Nu diskuterar programledaren Urban Lindstedt detta tema med Blanka Henriksson, docent i folkloristik, och Fredrik Nilsson, professor i nordisk etnologi, båda från Åbo Akademi. De har tillsammans redigerat bokserien Vardagens föränderliga rum. Avsnittet fokuserar på den tredje volymen, Hemma, borta, bortom – Vardagens föränderliga rum under 1900-talet. Under 1900-talet förde moderniseringen med sig stora omvälvningar i Finland. Urbanisering, industrialisering och nya kommunikationsmedel ersatte det traditionella bondesamhällets långsamma rytm med ett mer dynamiskt och mobilt liv. Möjligheterna ökade, men förändringarna väckte frågor om identitet och kulturell kontinuitet, särskilt för den svenskspråkiga minoriteten. Ungdomsföreningshusen blev nav för aktiviteter som teater, revyer, danser och fester. De erbjöd även utbildning i form av bibliotek och kurser, och fungerade som ett andra hem för många ungdomar och deras familjer. Under krigsåren omvandlades husen ofta till sjukstugor eller tillflyktsorter för flyktingar. Senare, från 1990-talet och framåt, har de anpassats till nya aktiviteter som innebandy och ungdomskaféer. Även om många ungdomsföreningshus idag används sporadiskt eller står tomma är deras historiska betydelse stor. De är monument över en tid då lokal sammanhållning och initiativkraft präglade det finlandssvenska civilsamhället. Genom frivilligt talkoarbete byggdes inte bara husen utan också de sociala nätverk som var avgörande för bygdernas utveckling. Bild: Ungdomsföreningshuset Walhalla, Barösund, 1925. Ingår i boken "Livet genom en lins. Fotografier av Bernhard Åström" (Meddelanden från Folkkultursarkivet nr 15, Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland) 1994, nyutgåva 2015. Finna.fi Public Domain. Musik: Electro Expo av Jon Presstone. Storyblock AudioKlippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Cykeln gjorde världen större och gav en ny frihet både på landsbygden och i staden under 1900-talet. I Svenskfinland blev cykeln, särskilt för kvinnor, en symbol för modernitet och utforskning. Den öppnade dörrar till både geografiska och personliga upptäcktsfärder.I bondesamhället var världen liten. Kommunikation och resor gick långsamt och sträckte sig sällan längre än till grannbyarna. Moderniseringen under 1900-talet öppnade upp både nationen och världen. Cykelresor i svenskbygder och båtresor till Sverige blev också en kulturell process där nya rum erövrades.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Blanka Henriksson, docent i folkloristik och äldre universitetslektor i kulturanalys vid Åbo Akademi, samt Fredrik Nilsson, professor i nordisk etnologi vid Åbo Akademi. Båda har varit redaktörer för bokserien Vardagens föränderliga rum i tre delar. Dagens avsnitt fokuserar på Naturen och platserna – Vardagens föränderliga rum under 1900-talet, vol. 1.Under 1900-talet svepte modernitetens vindar genom det finländska landskapet. Urbanisering, industrialisering och nya kommunikationsmedel ersatte det gamla bondesamhällets statiska rytm med en dynamisk och mobil tillvaro. Byns begränsade livsval ersattes av fler möjligheter. Men ökad frihet ledde till frågor om identitet och kulturell kontinuitet, särskilt för den svenskspråkiga minoriteten i Finland.Att cykla är inte bara en fysisk aktivitet utan också en kulturell process där vi kategoriserar och skapar ordning. I Finland erbjöd cykeln möjligheten att överbrygga långa avstånd och upptäcka nya områden, ofta med en känsla av äventyr. En resa kunde leda genom välbekanta landskap men också in i nya kulturella rum, som i berättelser om rökbastur och möten med det finska folket.Under 1930- och 1950-talen var cykelfärder populära i Svenskfinland, särskilt bland unga kvinnor. Med långa resor utmanade de både sina egna gränser och samhällets förväntningar. En dagbok från 1933 berättar om en cykelfärd från Kaskö till Nykarleby, där naturens skönhet och historiska platser vävdes samman. Monument vid Oravais och minnesmärken i Österbotten gav resan en symbolisk tyngd, medan praktiska utmaningar som dåliga vägar och oväder satte deltagarnas uthållighet på prov.Cykeln förknippades med frihet men också med oro. Kvinnors ökade mobilitet ifrågasattes och debatterades. Kunde cykling leda till omoral eller frigörelse från traditionella könsroller? Cykeln förändrade inte bara individers liv utan också landsbygdens och stadens dynamik. Gårdfarihandlare och cykelbud utnyttjade cykelns praktiska fördelar för att nå fler kunder snabbare. Samtidigt utmanade cykeln etablerade normer, även för kyrkans män. Präster i Finland cyklade ofta men undvek att göra det i prästkläder, eftersom cykeln förknippades med kommersialism och modernitet – värderingar som kunde stå i konflikt med kyrkans ideal.Lyssna också på Det glada 1920-talet speglar vår tid.Bild: Mirjam Männikkö och en okänd ung kvinna i korsningen av Tavastehusvägen och Nurmijärvivägen i Koskenmäki, Tusby, Sommaren 1934. Kervo museitjänster (Kerava museitjänster) Sinkka, foto: Katri Sampola.Musik: Missä yösi vietitkään medArvi Tikkala (1939) Kompositör: Robert Wilhelm Von Essen Textförfattare: Eine Laine. Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

D-dagen den 6 juni 1944 landsteg nästan 160 000 män i det tyskockuperade Normandie i Frankrike. Operation Overlord är den största amfibieoperation som någonsin genomförts.Själva landstigningen var en stor framgång med relativt små förluster för de allierade förutom på de amerikanska stränderna Omaha och Utah beach. De allierades djärvhet och förmåga att vilseleda tyskarna gjorde att tyskarnas togs på sängen trots att invasionen var väntad.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Hugo Nordland, historiker som är aktuell med boken D-dagen: Den 6 juni 1944.En viktig förberedelse inför operationen var att lura tyskarna att landstigningen skulle ske någon annanstans än just i Normandie. Man skapade falska armékårer, fejkade massiv radiokommunikation, byggde stridsvagnar i papier-maché och gick så långt att man lät en dubbelgångare av den brittiska befälhavaren Montgomery besöka Gibraltar. En krigslist som gick hem.Landstigningen tog tyskarna med fullständig överraskning och i början trodde dom att invasionen bara var en avledningsmanöver för den verkliga invasionen på en annan plats.Den hårdaste bekämpningen av allierade drabbade de amerikanska invasionsstränderna, ”Utah” och ”Omaha” där svårigheterna få iland stridsvagnar blev förödande och soldaterna i den första landsättningsvågen blev utan befäl eftersom befälen stod i först leden och mejades ner med kulspruteeld.På de brittiska stränderna ”Juno”, ”Gold” och ”Sword” gick det bättre och här bröts också ett större motanfall med tyska pansarförband. Den 12 juni fanns i brohuvudet över 300 000 man och 54 000 fordon.Tyskarna gjorde också taktiska misstag genom att vilja bekämpa de allierade längre in i landet istället för att stoppa dem på stränderna. Dessutom vågade man inte använda särskilda pansartrupper som bara fick användas på Hitlers order och ingen vill väcka Hitler som sov.Lyssna också på Operation Torch som förövning till landstigningen i Normandie.Bild: 16:e och första infanteridivisionen vadar in på Omaha beach i Normandie på morgonen den 6 juni 1944. I den första landsättningsvågen uppgick förlusterna till två tredjedelar av E kompaniet. Wikipedia. Public Domain. Musik: Battle On The Beach Full Mix av Bobby Cole, Storyblocks Audio.  Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Norrlands integration i den svenska staten var en komplex och långvarig process som präglades av både framsteg och konflikter. Regionen gick från att vara en perifer del av riket till att bli en central del av Sveriges ekonomi och politik. Samtidigt förblev Norrland en plats av motstånd och kulturell mångfald, där olika folkgrupper fortsatte att forma sin egen identitet och historia.Under tidig medeltid betraktades Norrland som ett avlägset och delvis okänt område för den svenska centralmakten. Regionens betydelse låg framför allt i dess rikedomar av naturresurser, särskilt pälsverk, som var en eftertraktad handelsvara i Europa. Den svenska statens närvaro var begränsad, men handel och lokala maktstrukturer spelade en viktig roll.Detta är det andra av två avsnitt om Norrlands historia där programledaren Urban Lindstedt samtalar med författaren och historiepoddaren Robin Olovsson som är aktuell med boken Historien om Norrland – Dimmans land: från istid till hungerår. De så kallade birkarlarna, en grupp handelsmän med kungligt sanktionerade rättigheter, blev en viktig länk mellan den svenska staten och Norrland under medeltiden. De fungerade som handelsmän och skatteindrivare i områden där centralmaktens kontroll ännu inte var etablerad. Genom sitt inflytande över handeln med samerna lade de grunden för en ekonomisk integration av regionen, även om detta ofta skedde på bekostnad av samernas självbestämmande.Under Gustav Vasas regeringstid (1523–1560) började den svenska staten på allvar stärka sin kontroll över Norrland. Detta var en del av Gustav Vasas bredare projekt att skapa en stark och centraliserad stat. Norrland, med sina stora resurser av skog, malm och pälsar, sågs som en viktig tillgång för rikets ekonomi.Ett viktigt steg i denna process var kronans övertagande av birkarlarnas rättigheter. Gustav Vasa avskaffade deras privilegier och inrättade i stället en mer direkt statlig kontroll över handeln med samerna. Samtidigt påbörjades en omfattande kartläggning av Norrlands resurser, och kronan började aktivt uppmuntra kolonisering av regionen. Svenskar från södra delen av riket lockades att bosätta sig i Norrland genom olika förmåner, vilket ledde till en gradvis förflyttning av svenska bosättare in i området.Karl IX visade senare ett allt större intresse för Norrland. Och under den svenska stormaktstiden (1611–1718) blev Norrland en central del av rikets ekonomiska strategi. Naturresurser som skog, järnmalm och vattenkraft utgjorde grunden för Sveriges ekonomi och militärmakt. Gruvdriften i regioner som Bergslagen och Norrbotten expanderade snabbt, och Norrland försåg stormakten med de resurser som krävdes för att upprätthålla dess militära ambitioner.Koloniseringen av Lappmarken, som påbörjades under 1600-talet, var en central del av denna ekonomiska expansion. Staten försökte integrera de nordliga områdena genom att etablera nybyggen och kristna den samiska befolkningen. Kyrkan spelade en viktig roll i denna process, och missionärer sändes ut för att sprida kristendomen och svenska värderingar. Samtidigt försökte staten stärka sitt grepp om regionens handel och naturresurser genom att införa skatter och andra administrativa åtgärder.Musik: På min levnads afton av Hjort-Anders Olsson. Alan Ingall SoundcloudBild: illustration av aktiviteter hos samer och finnar: män som spetsar och röker lax.Abstrakt/medium: 1 tryck: träsnitt. Historia om de nordiska folken, Wikimedia Common. Public DomainKlippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Norrland utvecklade en egenartad kultur under forntiden, präglad av jakt, fiske och fångst, samt tidiga handelskontakter med både öst och väst. På ett område som upptar halva Sveriges yta möttes olika människor, språk och traditioner.De första norrlänningarna kom från olika håll för 10 000 år sedan. Från väster kom grupper som rörde sig inåt landet från den norska Atlantkusten och från öst migrerade grupper från Karelen och Ryssland.Detta är det första av två avsnitt om Norrlands historia där programledaren Urban Lindstedt samtalar med författaren och historiepoddaren Robin Olovsson som är aktuell med boken Historien om Norrland – Dimmans land: från istid till hungerår.Att människor kom från både väst och öst präglade regionens tidiga historia och skapade en mångfaldig kulturell grund. Och Norrlands historia har inte alltid passat in i 1800-talets nationalistiska historieskrivning.Norrlands historia präglas av interaktioner mellan olika folkgrupper, där samer, kväner, finnar och senare svenska nybyggare delade regionens vidsträckta landskap. Dessutom har externa influenser, från vikingar till handelsförbindelser med Ryssland och Östersjöområdet, spelat en avgörande roll i att forma de kulturella och ekonomiska mönstren i regionen. Norrlands tidiga befolkning var inte isolerad, utan en del av större kulturella och ekonomiska nätverk. Redan under stenåldern ser vi tecken på kontakter med andra regioner.De tidigaste spåren av mänsklig aktivitet i Norrland har hittats på platser som Aareavaara nära Pajala, där arkeologiska fynd visar att människor redan för cirka 10 000 år sedan rörde sig i området. De tidiga invånarna i Norrland levde i huvudsak som jägare och samlare.Fynd från platser som Vuollerim, där en stenåldersbosättning grävdes fram, ger en bild av hur dessa tidiga samhällen fungerade. Vuollerim, som dateras till cirka 6 000 år sedan, visar att människorna redan då levde i organiserade grupper och byggde permanenta strukturer som hyddor. De rörde sig mellan säsongsbaserade läger beroende på vilka resurser som var tillgängliga under olika tider på året. Ett sofistikerat system av basläger och mindre jaktstationer gjorde det möjligt att maximera nyttjandet av naturens cykler.Landhöjningen, som skedde snabbare i Norrland än i andra delar av Sverige, förändrade kontinuerligt kustlinjer och skapade nya områden för bosättning och jakt. De älvar som meandrar genom regionen blev inte bara viktiga för fiske utan fungerade också som transportleder och kulturella sammanlänkningspunkter.Samerna är en av de äldsta kontinuerliga folkgrupperna i Norrland och har befolkat området i tusentals år. Deras livsstil har traditionellt kretsat kring jakt, fiske och renskötsel, aktiviteter som anpassats till regionens karga klimat och varierande natur. Samerna utvecklade ett nomadiskt levnadssätt där renskötseln spelade en central roll, särskilt under senare historiska perioder.Bild: Carta Marina, skapad av Olaus Magnus år 1539, är en detaljerad och fantasifull karta över Norden. Olaus Magnus lade ner tolv års arbete på kartan innan den trycktes i Venedig år 1539. Kartan utgjorde ett förarbete till Olaus Magnus storverk Historia de gentibus septentrionalibus – Historia om de nordiska folken, och av kartans bilder återfinns över hundra även i boken. Wikimedia Common. Public DomainLjud: Electra To The Baltic Sea Full. Giuseppe Rizzo. Storyblock AudioLyssna också på Samerna och koloniseringen av Norrland.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Språkens historia är berättelsen om mångfald, emigration och förändring. Under mänsklighetens har det existerat uppskattningsvis 1,5 miljoner språk som har minskat till dagens runt 7000 språk.I Sverige kan vi med en viss ansträngning förstå texter från Birger Jarls tid, men tidigare texter är svårbegripliga utanför språkvetares skrå. Svenskan har utvecklats från proto-indo-europeiskan under tusentals år. Genom att analysera fram resterna av proto-indoeuropiska ord i dagens indo-europeiska språkfamilj kan vi få en fragmentarisk bild av indoeuropernas samhälle för tusentals år sedan.I det senaste avsnittet av podden Historia Nu samtalar programledarens Urban Lindstedt med Sverker Johansson, lingvist som är aktuell med boken På vandring i språkens fotspår.De flesta språk har avknoppats från tidigare språk. Studerar vi språkfamiljen indo-europeiska språk kan vi se att språkträdet förgrenas var tusende år. De är kanske så länge ett språk lever. Genom att jämföra exempelvis räkneord mellan olika språk går det att se släktskap.Sumererna skapade det första kända skrivna språket med sin kilskrift för femtusen år sedan, men de flesta språk saknar skriftspråk. Skriftspråk har en konserverande effekt på det talande språket.Detta är en nymixad repris.Lyssna också på Tillit hos homo erectus var grunden till språkets uppkomstBild: Babels torn av Pieter Brueghel den äldre, Wikipedia, Public Domain.Musik: Egyptian Exotic Music Cue av Bobby Cole, Storyblock Audio,  Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I Tredje riket skulle barn behandlas med känslomässig distans, och föräldrarna fick inte ge efter för barnets behov av tröst eller omsorg. Allt utifrån läkaren Johanna Haarers skrifter om barnuppfostran. Det ansågs skapa svaga och beroende individer, vilket var oacceptabelt enligt nazistisk ideologi.Haarers tankar om barnuppfostran hade stort inflytande på miljontals tyska familjer i Tredje riket. Och hon var inte okänd i Sverige heller. Målet var att bryta ner barnens vilja för att skapa en generation som var lojal mot staten, känslomässigt avtrubbad och beredd att offra sig för nationens större syfte.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med journalisten Diana Olofsson som är aktuell med boken Tyrannen – Mormor och arvet efter Nazityskland.I Nazityskland skrev läkaren Johanna Haarer flera böcker om barnuppfostran som hade enorm genomslagskraft. I boken "Die deutsche Mutter und ihr erstes Kind" (Den tyska modern och hennes första barn) gavs det råd om hur mödrar skulle uppfostra sina barn i enlighet med nazistiska ideal. Haarers varnade för att visa för mycket ömhet och tröst till barn, vilket hon ansåg skulle skapa svaga och beroende individer, eller som hon uttryckte det, "tyranner". Hennes böcker uppmuntrade föräldrar att behandla barn som soldater i miniatyr, där känslomässig distans var avgörande för att uppnå målet om en disciplinerad och hård vuxen.Många av de som fostrades enligt dessa principer bar med sig de psykologiska ärren långt efter kriget. Depression, ångest och en känslomässig avstängdhet blev vanliga konsekvenser av denna uppfostringsmetod, och de familjeband som normalt sett skulle ha präglats av kärlek och stöd ersattes ofta av skuld, rädsla och skam.1977 myntade Katharine Rutschky begreppet svart pedagogik om uppfostringsidealen som hade präglat Tyskland även före Tredje riket. Svart pedagogik är en disciplinär och straffbaserad uppfostringsfilosofi som förespråkar hård disciplin, känslomässig distans och lydnad som de främsta målen i barnuppfostran. Svart pedagogik har sitt ursprung i den tidigmoderna tidens syn på barnuppfostran som en nödvändig, ofta brutal, process för att förvandla barn till lydiga medborgare. På 1600- och 1700-talen betraktades barn som naturligt vilda och okontrollerbara, och det var upp till föräldrar och auktoritetsfigurer att disciplinera och forma dem. Här blev straff, både fysiska och psykiska, centrala verktyg för att forma barnets vilja och beteende.Musik: Sång från Hitlerjugend. Maerkische Maedel, maerkische Buben - Jugend will marschieren - Heute geht's zum Tor hinaus. Internet Archice. Public DomainBild: Nazistledaren Reichel från Erdmannsdorf i Sachsen med sin fru och sina tolv barn. Mamman bär moderskorset. Fem söner finns i den tyska Wehrmacht; den sjätte är hos Reich Labour Service. De yngre barnen är alla medlemmar i nazistiska ungdomsorganisationer. De yngsta tjejerna har Wolfsangel-symboler på sina klänningar; symboler för Deutsche Kinderschar (drivs av lokala NS-Frauenschaft-grupper för barn 6-10). Den äldre systern bär uniformen från Bund Deutscher Mädel (BDM) Bundesarchiv, Bild 183-J15063 / CC-BY-SA 3.0. Wikimedia Common.Lyssna också på Adolf Hitler – grandiosa konstnärsdrömmar.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Italiens diktator Benito Mussolini åtnjöt både internationell prestige och popularitet bland italienarna under sina första år vid makten. Mussolini var både en god talare och begåvad skribent som kunde röra massorna. Men beslutet att delta i det spanska inbördeskriget och senare i Andra världskriget på Tysklands sida blev börja på slutet för Il Duce. Det tillhör historiens gåtor, att trots att Mussolini hatade Adolf Hitler, valde han att gå med i Andra världskriget på Tysklands sida. I det andra avsnitt av två om fascistledaren Benito Mussolini samtalar programledaren Urban Lindstedt med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet, om Benito Mussolini åren 1936-1945. Första avsnittet behandlar tiden fram till 1936. Benito Mussolini, Italiens diktator under åren 1924-1943, saknade egentligen både privata vänner och nära medarbetare. Därför var det kanske inte så konstigt att han efter mer än ett decennium vid makten började göra allvarliga politiska felbedömningar. Italiens olyckliga medverkan i spanska inbördeskriget visade egentligen bara på Italiens militära inkompetens.  Efter Mussolinis första möte med Hitler kallade han honom för en sjaskig rörmokare. Mussolini tråkades ut av den tyska kollegans rasmystiska föreläsningar. När Mussolini behärskade flera språk, bland annat tyska, pratade Hitler bara tyska. Adolf Hitler, som beundrade Mussolini, informerade aldrig II Duce om Tysklands anfall på Polen och senare Tysklands anfall på Sovjetunionen. Trots detta valde Mussolini att gå med i kriget på Nazitysklands sida. Mussolini avsattes av det fascistiska stora rådet efter de Allierades erövring av Sicilien. Senare fritog tyskarna Mussolini för att göra honom till marionett i det tyskockuperade norra Italien, Salo-republiken. Utklädd som tysk försökte han fly från Salo-republiken 1945, men han upptäcktes och avrättades tillsammans med sin unga älskarinna och några andra fascist-dignitärer. Lyssna också på Tredje rikets uppgörelse med Versaillefreden och Spanska inbördeskriget – en tragedi som pågick i 40 år. Bild: Den 25 oktober 1936 deklarerades en allians mellan Italien och Tyskland som kom att kallas Rom-Berlin-axeln. Wikipedia, Public Domain. Musik: Fascistisk kampsång ” Giovinezza” från 1924. Youtube, Public Domain. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett livstidsstraff på 1800-talet kunde innebära 30 år på fästning under mycket svåra förhållanden. Det räckte med tre till fyra domar om stöld för att få livstid på exempelvis Carlstens fästning på Marstrand.På Carlstens fästning skrev sjutton livstidsfångar ner sina historier i mitten på 1800-talet. Trots de hårda straffen ångrade de inte sina livsval och kunde tom skryta om när de lurat och bedragit folk. Många levde ”för dagen” och såg straffarbetet som ett sätt att överleva snarare än som en möjlighet till reform.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Bonnie Clementsson, docent i historia vid Lunds universitet. Hon är aktuell med boken Fängslade öden – Tjuvar och bedragare i 1800-talets Sverige.Journalisten och författaren Carl Fredrik Ridderstad besökte under en resa till Marstrand 1848 Carlstens fästning och bad livstidsfångarna skriva ner sina levnadshistorier. I sjutton biografier beskriver fångarna sina liv från barndom till livstidsdom. Livstidsfångarna kom vanligtvis från en mycket fattig bakgrund, även om det fanns undantag. Konstigt nog visade de sällan ånger för sina livsval när deras berättelser nedtecknades.Fångarna på Carlstens fästning utförde mycket krävande arbete under brutala förhållanden. Deras tunga bojor kunde väga upp till 40 kilo, och arbetet innefattade i regel bygg- och underhållsarbete på fästningen. De stränga arbetsvillkoren speglar den allmänna synen på fångarna som en arbetskraftsresurs snarare än som människor i behov av rehabilitering.Förutom det fysiska arbetet led fångarna ofta av svält, sjukdomar och undermålig hygien. Många fångar dog i fängelserna av sjukdomar som spreds lätt i de trånga och smutsiga cellerna. Den medicinska vården var ytterst begränsad, och när fångarna blev alltför sjuka för att arbeta fick de endast enkel vård i fängelsets sjukhusdel. Fångar som försökte rymma, men ofta snabbt blev infångade igen, fick ännu hårdare bestraffningar som följd.Vissa försökte hålla fast vid en yrkesstolthet och se sitt arbete som en del av sin identitet, även om det var påtvingat. Många levde enligt mottot att ”leva för dagen” och såg straffarbetet som ett sätt att överleva snarare än som en möjlighet till reform.Den allmänna synen på brottslighet under 1800-talet präglades av en kombination av moralisk och social oro. Det fanns en rädsla för att de lägre samhällsskikten, genom fattigdom och dålig moral, hotade att förstöra samhällsordningen. Därför såg många i de styrande klasserna brottslingar som ett resultat av bristande disciplin och dålig karaktär.Samhällets lösning på detta blev att försöka reformera de lägre klasserna genom utbildning, strängare lagar och regler samt införandet av en systematisk fångvård. Man trodde att med rätt disciplin och moraliskt rättesnöre kunde brottslingarna omformas till användbara samhällsmedborgare.Bild: Gruppbild med fångar ur "Photografiskt Album för år 1861 öfver fångar förvarade å Malmö Straff och Arbetsfängelse” Digitalt Museum. Public Domain.Musik: Dark Room av Sleeping Ghost, Storyblock AudioLyssna också på När isoleringscell skulle reformera brottslingarKlippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Benito Mussolini (1883-1945) var diktator i Italien under åren 1924 till 1943. Han räknas som fascismens grundare, men Mussolini var framför allt intresserad av makten och hade inga problem att kompromissa med först socialistiska och senare fascistiska principer. Fascismen växte fram i växelspel med demokratiseringen av Italien. Det fanns också en besvikelse efter första världskriget, där Italien som förlorat 600 000 man i kriget, aldrig fick de landvinningar de tidigare lovats av Ententen. Fascisterna lovade ordning i ett all mer kaotiskt Italien med generalstrejk och politiskt våld. I det första avsnittet av två om fascistledaren Benito Mussolini samtalar programledaren Urban Lindstedt med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet, om Benito Mussolini åren 1883-1936. Genom slughet och politisk teater i form av den berömda marschen mot Rom blev Benito Mussolini utnämnd till premiärminister i oktober 1922. Genom att ändra vallagarna lyckades han tillskansat sig diktatorisk makt i valet två år senare. Mussolini var en av två söner till en lärarinna och en socialistisk smed. Han kom att utbilda sig till lärare, men blev känd som journalist och chefredaktör för den socialistiska tidningen Avanti. Men när han tog ställning för att Italien borde gå med i första världskriget uteslöts han ur socialistpartiet. Mussolini sårades allvarligt vid en övning under första världskriget, som han deltog i 1915–17. Han återvände från kriget som övertygad antisocialist och bildade i Milano 1919 den första fascistiska föreningen, ”kampgruppen” fasci di combattimento. Trots att våldet fascinerade fascisterna blev Italien en betydligt mildare diktatur än lärjungen och beundraren Hitlers Nazityskland. Men Mussolinis ideologiska hållningslöshet, som underlättade vägen till makten, blev också hans fall. Alliansen med Adolf Hitler, som var långt ifrån självklar, och deltagande i andra världskriget, gjorde att Mussolini slutade upphäng upp-och-ner i en lyktstolpe den 28 april 1945. Lyssna också på Italiens dramatiska enande och Ingvar Kamprads fascistiska vän. Bild: Mussolini och Quadrumviri under marschen mot Rom 1922: från vänster till höger: Michele Bianchi, Emilio De Bono, Italo Balbo och Cesare Maria De Vecchi, Wikipedia, Public Domain.  Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ingwazsagan eller Hemstaeposet är berättelsen om hjälten Ingwaz och hans resa till världens ände. Inristad på hällar i Hemsta utanför Enköping runt 1400 fvt är Hemstaristningarna en av de tidigaste bildberättelserna i Europa.Ingwazsagan har många likheter med Homeros Odysséen. Både Ingwaz och Odysseus färdas över havet, möter jättar och övernaturliga varelser samt beger sig på resor som sträcker sig mot världens ände. Båda berättelserna kommer ur en gemensam indoeuropeisk kulturtradition.Detta är det andra av två avsnitt av podden Historia Nu om berättandets betydelse för mänskligheten. Programledare Urban Lindstedt samtalar med Jonathan Lindström som är aktuell med boken Världens äldsta historia – Hjältar, gudinnor och myter under 300 000 år.Ingwaz var en heroisk gestalt som enligt Hemstaristningarna färdades långt bortom det kända landet för att söka efter gudarnas visdom. Hans resa kantades av möten med mäktiga krafter, såväl i himlen som under jorden. Enligt legenden reste Ingwaz till den mystiska platsen "Urdens källa", där han genomgick ett andligt uppvaknande och återvände till sitt folk med nya insikter om universums balans. Han blev senare förknippad med fruktbarhet och kosmisk ordning, och många småkungar sökte legitimitet genom att påstå sig vara hans ättlingar.För småkungarna hos svearna blev Ingwazeposet ett kraftfullt verktyg för att befästa deras makt. Genom att knyta sitt släktskap till Ingwaz – en symbol för gudomlig legitimitet och kosmisk ordning – kunde de rättfärdiga sin ställning och hävda att deras styre var sanktionerat av gudarna. Ingwaz hjältemod och andliga visdom gav småkungarna en religiös och symbolisk auktoritet, och hjälpte till att skapa ett narrativ som stärkte den sociala sammanhållningen.Ingwazeposet och Odysséen delar många likheter, trots sina geografiska och kulturella skillnader. Båda berättelserna handlar om hjältar som ger sig ut på långa, farliga resor för att söka visdom eller återvända hem. De möter övernaturliga varelser och krafter, och deras resor symboliserar en inre transformation, där de inte bara övervinner yttre hinder utan också lär sig djupare sanningar om livet och universum. Ingwazs resa till "Urdens källa" har paralleller till Odysseus besök i dödsriket, där de båda möter krafter från bortom den mänskliga världen.Den isländske munken Odd Snorresson gjorde om Ingwazberättelsen genom att anpassa den till sin tid och kultur, men behöll kärnan av hjälteresan. I hans version blir Ingwaz en ännu större symbol för ledarskap och visdom, och Odd betonar hans koppling till den nordiska gudavärlden.Bild: Hemstaeposet, även känt som Ingwazsagan, är en av de äldsta nordiska berättelserna som bevarats genom hällristningar i Uppland. Dessa ristningar, från 1400 fvt, skildrar hjälten Ingwazs äventyr och speglar forntida föreställningar om hjältedåd och kosmiska krafter. Wikipedia. SiberianJay • CC BY-SA 4.0Musik: Electra To The Baltic Sea Full av Giuseppe Rizzo, Storyblock Audio.Lyssna också på Det första Svearikets uppgång och fallKlippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Språket möjliggjorde samarbete och gav upphov till något djupare – förmågan att skapa berättelser. De allra första berättelserna växte fram ur människans unika förmåga att återge och tolka händelser.Berättelser blev ett sätt att överföra kunskap från en generation till nästa, vilket gav våra förfäder ett verktyg att förstå både sin omgivning och sin plats i världen. Från de tidigaste spåren av mänskligt berättande till de episka sagor som har traderats genom muntlig tradition i årtusenden.Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om berättandets betydelse för mänskligheten. Programledare Urban Lindstedt samtalar med Jonathan Lindström som är aktuell med boken Världens äldsta historia – Hjältar, gudinnor och myter under 300 000 år.Den moderna människan uppstod för cirka 300 000 år. Genom att kunna kommunicera detaljerat och förmedla känslor kunde tidiga människor samarbeta på ett helt nytt sätt jämfört med andra arter. Dessutom blev språket en viktig del i att bygga gemenskap, eftersom det möjliggjorde delandet av idéer, erfarenheter och seder – något som var avgörande för kulturens utveckling.Den första berättelsen uppstod förmodligen redan för över 100 000 år sedan, när Homo sapiens hade utvecklat ett mer komplext språk. Tidiga berättelser handlade sannolikt om den omedelbara verkligheten – jakthistorier, möten med rovdjur eller dramatiska naturfenomen. Dessa berättelser hade en praktisk funktion: att dela erfarenheter och lära andra hur man skulle bete sig i olika situationer, samt att skapa en känsla av gemenskap och identitet inom gruppen.Genom att skapa ordnade narrativ kunde våra förfäder känna sig tryggare i en annars kaotisk värld. Berättelser om farliga djur, förändringar i vädermönster och migreringar hjälpte till att förbereda och skydda mänskliga samhällen. Berättelser var ett sätt att stärka sammanhållningen inom grupper, genom att föra vidare kollektiv kunskap som var avgörande för överlevnad. Dessutom stärkte berättelserna den sociala sammanhållningen inom gruppen, vilket ökade chanserna för samarbete och överlevnad.Klimatförändringar, som perioder av torka och kyla, ställde människan inför utmaningar som krävde anpassning och uppfinningsrikedom. Dessa förändringar pressade människogrupper att migrera och att finna nya sätt att överleva. Det var under dessa tider av prövning som berättelser om hjältemod, uthållighet och andliga förklaringar till naturfenomen började ta form. Dessa berättelser gav inte bara praktisk kunskap, utan också tröst och hopp i tider av osäkerhet.Urschamanen var en figur som stod i kontakt med andevärlden och naturens krafter och kunde förmedla budskap och insikter till sin stam. Berättelserna om shamaner fungerade som en bro mellan den synliga och osynliga världen och gav tidiga människor en förklaring till oförklarliga händelser som sjukdom, död och väderfenomen. Shamanismens berättelser kan ses som en form av tidig religion som hjälpte människor att förstå sin plats i världen.Bild: Grottmålningar från den sena istiden, som de i Lascaux i Frankrike, visar exempel på forntida berättelser som inte bara återgav jakt och djurliv, utan även ritualer och andliga symboler. Wikipedia.Musik: Electra To The Baltic Sea Full av Giuseppe Rizzo, Storyblock Audio.Lyssna också på Språkens historia – från proto-indoeuropeiska till rinkebysvenska.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Erik XIV är en av de mest omtvistade regenterna i svensk historia. Bilderna slits mellan den högt bildade renässansfursten som läste, skrev och komponerade musik å andra sidan den galne och paranoida vettvillingen som mördade oskyldiga adelsmän.Men den negativa bilden av Erik XIV kommer i stor utsträckning från propagandan som hans bror Johan III skapade för att rättfärdiga upproret som avsatte den legitime konungen Erik och senare giftmordet på Erik.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren och historikern Katarina Harrison Lindbergh som är aktuell med boken Erik XIV där hon genom att gå till källorna försöker ge en mer balanserad bild av Erik XIV.När Gustav Vasa gav sina yngre söner hertig Johan och hertig Karl stora hertigdömen skapade kungen förutsättningar för konflikt mellan den äldre brodern Erik XIV samt bröderna Johan och Karl. Hertig Johan kom redan när Gustav Vasa levde att ta sig utrikespolitiska friheter som efter att brodern Erik XIV ärvt makten att utvecklas till rent förräderi. Som bekant slutade det med att Johan fängslades och senare frisläpptes av Erik. I nästa steg i ödesdramat var det Erik som fängslades och senare mördades efter att Johan tog makten med hjälp av brodern hertig Karl.Erik XIV hade en god och omtänksam relation till sina syskon innan makten kom i mellan dem. Sturemorden, där Erik XIV mördade adelsmän han misstänkte för att konspirera mot honom, blev början på slutet på Eriks makt.Frågan är varför Erik störtades från tronen? Hans mentala sammanbrott efter Sturemorden var troligen kortare än vad tidigare historiker antagit. Och var verkligen Eriks giftermål med sin frilla knektdottern Karin Månsdotter orsaken till att bröderna och adeln vände sig emot honom?Bild: Erik XIV av Domenicus Verwilt, Nationalmuseum, Public Domain.Musik: The Execution Of The King av bzur, Storyblocks Audio. Lyssna också på Sveriges mest populära kungar.Detta är en nymixad repris. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hästen fick en allt viktigare roll inom krigföring under medeltiden. Riddarna med tunga rustningar skulle inte varit riddare utan sina hästar. Deras hästar tränades omsorgsfullt för att kunna användas i strid, där deras främsta syfte var att genomföra kraftfulla chockanfall mot fienden.Med tiden utvecklades även lättare kavalleri, till exempel beridet infanteri och bågskyttar som bidrog till en mer mångsidig användning av hästen på slagfältet​.Detta är det andra av två avsnitt om människans relation till hästen av podden Historia Nu där programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Charlotte Borgerud, aktuell med boken Hästen och människan – En fyratusenårig historia.Under 1300-talet började kavalleriets roll minska när nya vapen som långbågen, armborstet och stångvapen visade sig effektiva mot de bepansrade riddarna och deras hästar. Slag som Bannockburn och Crécy demonstrerade att infanteri kunde segra över elitsoldater till häst. Detta ledde så småningom till att eldvapen började dominera krigföringen. Vid slutet av medeltiden och början av den tidigmoderna perioden hade hästen förlorat mycket av sin militära betydelse.Under slutet av 1700-talet förändrades hästens roll inom jordbruket dramatiskt. Den agrara revolutionen förde med sig nya jordbruksmetoder och redskap som effektiviserade arbetet på åkrarna. Hästen, som tidigare mestadels använts för lättare uppgifter som transporter och enklare jordbruksarbete, blev nu oumbärlig som dragdjur i en storskalig produktion.Under 1800-talets industrialisering blev hästen även en nyckelspelare i den växande ekonomin, särskilt inom transportsektorn. Hästar användes för att dra kollektivtrafik, såsom hästspårvagnar, som blev vanliga i storstäder som London, Paris och New York under 1800-talet. Hästens betydelse inom transport och logistik gjorde den till en oersättlig del av industrialiseringen tills ångkraften och senare förbränningsmotorn började ersätta den.Trots motorfordonens intåg fortsatte hästen att spela en viktig roll långt in på 1900-talet. I Sverige nådde hästpopulationen sin topp efter första världskriget, med 728 000 hästar i landet år 1920. Först under mellankrigstiden började bilarna på allvar konkurrera ut hästarna i städerna.När hästarna inte längre behövdes i samma utsträckning för arbete och transport förändrades deras roll i samhället. Istället för att dra plogar och vagnar blev hästen alltmer förknippad med sport och fritid. Trav- och galoppsporten växte fram som populära nöjen och ridning blev en uppskattad fritidssysselsättning för allt fler.Bild: Hästspårvagn från 1904 vid Mälartorget i Stockholm vid vårfloden 1904. En öppen spårvagn förspänd med två hästar som forcerar det översvämmade spåret. Spårvagnsmuseet. Digitalmuseum. Erkännande-IckeKommersiell (CC BY-NC)​Musik: Rising Knight av Humans Win, Storyblocks Audio.Lyssna också på Sopgrisarnas oblida öde i stadens tjänstKlippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

För mer än 5000 år sedan, på de vida stäpperna i dagens Kazakstan, inledde människan ett samarbete med hästen som skulle förändra samhällen världen över. Från att ha varit små, skygga djur på stäppen blev hästen snart central för transport, krigföring och jordbruk.Vilda hästar, som en gång jagades för sitt kött, började långsamt tämjas av nomadiska folk som insåg deras potential, inte bara som föda utan även som transportmedel och krigsmaskiner.Detta är det första av två avsnitt om människans relation till Hästen av podden Historia Nu där programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Charlotte Borgerud, aktuell med boken Hästen och människan – En fyratusenårig historia.Arkeologiska fynd tyder på att hästen tämjdes för cirka 5 500–6 000 år sedan på stäpperna i dagens Kazakstan. Bevis som slitna hästtänder från bett och avlagringar av hästmjölk på krukskärvor ger oss en inblick i hur de första människorna använde hästar för jakt och transport.Hästens betydelse som krigsmaskin kan inte överskattas. Redan omkring 2000 f.Kr. spelade hästen en avgörande roll i Främre Orienten och Indien, där hästdragna stridsvagnar revolutionerade krigföringen. De folk som använde hästar kunde snabbt förflytta sig över stora avstånd, och stridsvagnarnas ankomst gav upphov till nya krigsstrategier.En tidig militär innovation var användningen av hästar för att dra lätta stridsvagnar, vilket gav arméerna en enorm fördel. Hyksosfolket introducerade stridsvagnar i Egypten på 1600-talet f.Kr., och därefter blev hästen en oumbärlig del av arméerna i stora delar av världen.Med tiden blev det vanligare att rida hästar under strid. Skyterna, ett nomadfolk från dagens Ukraina och Kazakstan, var bland de första att använda hästar på detta sätt. Genom sina pilbågar och sin skicklighet i sadeln blev de mäktiga krigare som förändrade slagfälten för alltid.I antikens Grekland blev hästen en symbol för makt och prestige. Grekerna utvecklade tävlingar som krävde snabbhet och smidighet hos hästarna, medan romarna använde hästar främst inom det militära kavalleriet och i stridsvagnsrace. Genom Roms militärstrategier och utvecklingen av utrustning, såsom betsel och stigbyglar, förvandlades kavalleriet till en kraftfull militär styrka.Bild: Stridsvagnar dragna av hästar i forntida Egypten – en ny era inom krigföring. Farao Tutankhamun anfaller fiender på sin stridsvagn, 18 dynastin. EditorfromMars Wikipedia.Musik: Rising Knight av Humans Win, Storyblocks Audio.Lyssna också Riddarna – artiga våldsmän som präglade medeltidenKlippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under århundradena har området som idag är Ukraina hamnat under inflytande från andra makter som Polen-Litauen, Ryssland och Österrike-Ungern. I Ukraina har det bott många olika folk som mer identifierat sig med sin religiösa identitet och samhällsposition än en tydlig nationell identitet.Sedan självständigheten från Sovjetunionen 1991 har Ukraina utvecklats sig i riktning mot Väst med ambitioner om både EU- och Nato-medlemskap. Men det har varit en gropig väg fylld av ekonomiska kriser, oroligheter och korruption, men också framväxten av ett civilt samhälle. Inget har byggt nationen mer än det yttre trycket från Putin-regimen i Ryssland.I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med Per Anders Rudling, docent i historia vid Lunds universitet som specialiserat sig på nationalism i Belarus och Ukraina.Ukraina var platsen för den första statsbildningen, Kyivrus, i det som kom att bli det ryska imperiet. Inre stridigheter och mongolernas invasion fick det vidsträckta riket med inflytande från Vita havet till Svarta havet att falla sönder för att senare domineras av Polen-Litauen i väster och Moskvariket i öster. Efter första världskriget utropades ett kortlivat självständigt Ukraina som först ockuperades av centralmakterna för att sedan tvingas bli en republik inom Sovjetunionen.När Sovjetunionen kollapsade i december 1991 valde Ukraina självständighet istället för att bli en federation tillsammans med Ryssland. Det självständiga Ukraina kom att präglas av ekonomiska kriser, politiskt kaos och korruption, men också framväxten av ett civilt samhälle, yttrandefrihet och ett närmande till Väst. Ukrainas självständighet kom aldrig accepterats av Ryssland som stöttat rysslandsvänliga politiker och 2014 annekterade Krim från Ukraina och med hjälp av separatister tog kontroll över rysktalande regioner i Östra Ukraina.Bild: Orangea revolutionen den 22 november 2004 i Kyiv. Av Dr. Marion Duimel, Creative Commons, Wikipedia. Musik: Хай живе, вільна Україна, musik av Petro Protsko, text okänt ursprung.Nymixad repris. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 29 oktober 1956 inledde Israel en invasion av Sinaihalvön. Detta var en förevändning för Storbritannien och Frankrike att ingripa militärt. De krävde att både Egypten och Israel skulle dra sig tillbaka från kanalen, samtidigt som de attackerade egyptiska mål.USA och Sovjetunionen fördömde attacken. President Eisenhower vägrade stödja sina allierade och krävde ett eldupphör. FN:s generalförsamling röstade för att skicka en fredsbevarande styrka. Under ekonomiska och diplomatiska påtryckningar tvingades angriparna dra sig tillbaka i december.Detta är det andra av två avsnitt av podden Historia Nu om Suezkrisen där programledaren Urban Lindstedt samtalar med idéhistorikern Klas Grinell som är aktuell med boken Suezkrisen.Den 29 oktober 1956 inledde Israel sin invasion av Sinaihalvön. Operationen, kallad "Kadesh", syftade till att återöppna Tiransundet och Aqabaviken. Israeliska fallskärmsjägare landade nära Mitlapasset, vilket markerade början på en snabb framryckning. Två dagar senare anslöt sig brittiska och franska styrkor till offensiven.Striderna intensifierades snabbt. Israeliska styrkor avancerade genom Sinai, medan brittiska och franska trupper landade vid Port Said och Port Fuad för att ta kontroll över Suezkanalen. Egyptens president Nasser svarade med att blockera kanalen genom att sänka 40 fartyg.Konflikten mötte omedelbart internationellt motstånd. USA:s president Eisenhower och Sovjetunionens ledare Chrusjtjov fördömde invasionen. Under intensivt diplomatiskt tryck, särskilt från USA, tvingades de invaderande styrkorna snart att dra sig tillbaka. En FN-ledd fredsbevarande styrka (UNEF) sattes in för att övervaka tillbakadragandet och upprätthålla freden.Under starka ekonomiska och diplomatiska påtryckningar tvingades angriparna dra sig tillbaka. I december 1956 lämnade de sista brittiska och franska trupperna Egypten. Israel drog sig tillbaka från Sinai i mars 1957.Suezkrisen blev en diplomatisk seger för Nasser och Egypten. Nasser framstod som en hjälte i arabvärlden för att ha stått emot de gamla kolonialmakterna. Den visade också USA:s växande inflytande i Mellanöstern på bekostnad av de gamla kolonialmakterna. Suezkrisen markerade slutet på Storbritanniens och Frankrikes roll som stormakter.Bild: Premiärminister Gamal Abdel Nasser och några medlemmar av RCC (Revolutionära kommandorådet) välkomnas av jublande folkmassor i Alexandria efter undertecknandet av ordern om brittiskt tillbakadragande. (Salah Salem sitter framför Nasser med solglasögon), Kamal el-Din Husseini (bakom Salem), Anwar Sadat (endast delvis synlig, bakom Husseini), Abdel Hakim Amer (står bakom Nasser, ansiktet syns inte). Abdel Latif Boghdadi och Hussein el-Shafei är närvarande i bilen, men syns inte. Wikipedia. Public Domain.Musik: "Allahu Akbar" (arabiska: الله أكبر, bokstavligen 'Gud är störst') är en egyptisk pro-militär patriotisk sång komponerad av låtskrivaren Abdalla Shams El-Din 1954 och skriven av poeten Mahmoud El-Sherif 1955. Den användes först av de egyptiska väpnade styrkorna som marschsång under Suezkrisen 1956. Sången användes också som Libyens nationalsång under Muammar Gaddafis styre från 1969 till 2011. Wikipedia. Public Domain.Lyssna också på Sexdagarskriget 1967 – när kartan i Mellersta Östern ritades om.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter att Egypten nationaliserade Suezkanalen den 26 juli 1956 inledde Storbritannien, Frankrike och Israel ett militärt anfall mot Egypten. Målet var att återta kontrollen över Suezkanalen och avsätta den egyptiske ledaren Gamal Abdel Nasser. Krigshandlingarna hotade att utlösa det tredje världskriget.Suezkrisen satte ljuset på spänningarna mellan de gamla kolonialmakterna och framväxande nationalistiska rörelser i tredje världen, med Egyptens ledare Gamal Abdel Nasser som en alltmer självklar ledare, samtidigt som kalla krigets konfliktlinjer stärktes.Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om Suezkrisen där programledaren Urban Lindstedt samtalar med idéhistorikern Klas Grinell, som är aktuell med boken Suezkrisen.Fransmannen Ferdinand de Lesseps fick 1854 koncession av den osmanske vicekungen Said Pasha att bygga Suezkanalen. Suezkanalen invigdes med pompa och ståt den 15 november 1869. Bygget hade kostat dubbelt så mycket som budgeterat och krävt tusentals arbetares liv. Kanalen blev snabbt en viktig handelsled och strategisk tillgång.Under 1900-talets första hälft kontrollerades kanalen av brittiska och franska intressen. Efter andra världskriget växte egyptiska krav på självständighet och kontroll över kanalen. 1952 tog en grupp unga officerare, däribland Gamal Abdel Nasser, makten i en militärkupp i Egypten.Gamal Abdel Nasser föddes 1918 i en enkel familj. Som ung officer deltog han i kriget mot Israel 1948. Frustrerad över korruptionen och ineffektiviteten i den egyptiska armén grundade han den hemliga organisationen De fria officerarna. Den 23 juli 1952 genomförde De fria officerarna en statskupp som störtade kung Farouk. Inledningsvis utsågs den äldre generalen Muhammad Naguib till president, men 1954 tog Nasser över makten.Nasser blev Egyptens president 1954. Han ville modernisera landet och minska beroendet av väst. Ett viktigt projekt var Assuandammen, som skulle ge elektricitet och bevattning. När USA drog tillbaka sitt löfte om finansiering 1956 beslutade Nasser att nationalisera Suezkanalen för att finansiera dammen.Den 26 juli 1956 höll Nasser ett tal i Alexandria där han tillkännagav nationaliseringen. Detta utlöste en internationell kris. Storbritannien och Frankrike, som hade stora ekonomiska intressen i kanalen, protesterade kraftigt. De hävdade att Egypten inte kunde garantera fri passage och effektiv drift. Och i hemlighet började de att planera en militär intervention tillsammans med Israel.USA:s president Eisenhower var mer återhållsam. Han ville undvika en militär konflikt och föreslog en diplomatisk lösning. Sovjetunionen stödde Egyptens rätt att nationalisera kanalen.Bild: Rök stiger från oljetankar bredvid Suezkanalen som träffades under den inledande anglo-franska attacken mot Port Said den 5 november 1956. Wikipedia. Public DomainMusik: "Allahu Akbar" (arabiska: الله أكبر, bokstavligen 'Gud är störst') är en egyptisk pro-militär patriotisk sång komponerad av låtskrivaren Abdalla Shams El-Din 1954 och skriven av poeten Mahmoud El-Sherif 1955. Den användes först av de egyptiska väpnade styrkorna som marschsång under Suezkrisen 1956. Sången användes också som Libyens nationalsång under Muammar Gaddafis styre från 1969 till 2011. . Wikipedia. Public DomainLyssna också på Palestinierna betalade priset för Europas antisemitismKlippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I Sveriges västindiska koloni S:t Barthélemy var slaveri tillåtet ända fram till den 9 oktober år 1847. I rättsprotokollen från den lilla ön framträder slaveriets omänsklighet – både mot de olyckliga slavarna och de fria svarta, vars liv också reglerades med hårda kroppsstraff, enligt den franska slavlagen som inkorporerats med den svenska lagstiftningen.Den svenska byråkratin legitimerade de svartas rättslöshet där slavägare som nästan misshandlat sina slavar tills döds gick skadelösa, medan ett förlorat papper kunde innebära förslavning av en fri svart människa.I detta avsnitt av podden Historia samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Fredrik Thomasson som är aktuell med boken Svarta S:t Barthélemy – Människoöden i en svensk koloni 1785-1847.När Sverige fick ta över den franska västindiska ön S:t Barthélemy 1785 blev vi också en slavnation. För att den svenska byråkratin skulle kunna hantera slavarna inkorporerades den franska slavlagstiftningen, som både reglerade slavarna och de fria svarta människornas liv, med den svenska lagen. Det innebar mycket hårda kroppsstraff bagatellartade förseelser där slavägare tilläts ge 29 piskrapp utan myndigheternas inblandning och där livshotande kroppsbestraffningar utdelades efter domstolsbeslut.Fria svarta kunde förslavats för att saknade papper på att de fötts fria eller saknade papper på att de frigivits. Att hjälpa förrymda slavar innebar också att fria svarta straffades med slaveri.Samtidigt träder ett litet samhälle fram där både vita och svarta visste att utnyttja svartas naturmedicin eller trolldom. Och särskilt på landsbygden kunde vita och svarta festa tillsammans. Att vita levde med svarta kvinnor som födde deras barn var mycket vanligt, medan historien om den vita unga kvinnan som fick barn med en svart man krävde särskild sekretess för att skydda hennes familjs heder.Ljusglimtar finns också när fria svarta med egendom driver igenom att få rösta i val år 1833.Bild: Hamnen i Gustavia på S:t Barthelemy Centralt i bild ses två slavar med fotbojor. Bakom dem en man med käpp. I fonden ett fort på en höjd med svensk flagga. Sjöhistoriska muséet, Public Domain.Musik: Fear Factory av jabameister, Storyblock AudioLyssna också på Trälarna liv och Tunnes träluppror samt Livet som svensk slav i Nordafrika. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter andra världskriget intensifierades det sovjetiska spionaget i Sverige, i synnerhet under kalla krigets mest spända årtionden. Sverige, som geografiskt och strategiskt befann sig i en viktig position mellan öst och väst, blev en arena för hemliga operationer. Här opererade både militära och civila underrättelseagenter under täckmantel av diplomatiska tjänster, journalistik eller affärsverksamhet.Ett av de mest kända fallen av sovjetiskt spionage i Sverige är Stig Wennerström, en överste inom det svenska flygvapnet som under många år läckte känslig information till Sovjetunionen. Hans förräderi, som avslöjades 1963, orsakade en djup kris inom det svenska försvaret. En annan betydande agent var Stig Bergling, en tidigare säkerhetspolis som på 1970-talet spionerade för GRU, den sovjetiska militära underrättelsetjänsten.Detta är det andra av två avsnitt om Moskvas spioneri på Sverige. I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, som är aktuell med boken "Moskvas spioner – Ryska agenter och svenska förrädare.”Sveriges roll i det sovjetiska underrättelsenätet ska inte underskattas. Landet var inte bara ett mål i sig, utan också en plattform för att spionera på andra västmakter. Via Sverige kunde sovjetiska agenter och kurirer ta sig till och från Västeuropa utan att väcka misstankar. Det neutrala Sverige tillät även ett relativt öppet samhälle, vilket gjorde att spioner kunde verka under täckmantlar som annars skulle ha varit omöjliga i mer kontrollerade länder.I takt med att kalla kriget intensifierades blev den svenska säkerhetstjänsten, Säpo, allt mer medveten om det sovjetiska hotet. Trots detta hade Sovjetunionen under lång tid framgångsrikt lyckats infiltrera svenska institutioner. Under 1980-talet började dock motåtgärderna ge resultat, och flera sovjetiska agenter avslöjades eller kastades ut ur landet.Efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning förändrades förutsättningarna för det ryska spionaget i Sverige. Många av de gamla strukturerna avvecklades, men hotet försvann inte helt. Ryssland fortsatte att bedriva underrättelseverksamhet, även om metoderna anpassades till de nya förhållandena.Bild: Stig Wennerström, svensk överste och en av 1900-talets mest ökända sovjetiska spioner i Sverige. Hans förräderi avslöjades 1963 och orsakade en djup kris inom det svenska försvaret. Stig Wennerström då han häktades i Stockholms tingsrätt sommaren 1963.Källor: Agrell, Wilhelm. Moskvas spioner: Ryska agenter och svenska förrädare. Historiska Media, 2024.Musik: Blue Carnival Harmonica v Yagull Music, Soundblock Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sverige har utgjort ett viktigt mål för den ryska och sovjetiska underrättelsetjänsten i modern tid. Från det kejserliga Ryssland, till det turbulenta 1920-talet, då bolsjevikerna konsoliderade sin makt efter revolutionen, fram till kalla krigets slut, var svenska förhållanden intressanta för Moskvas agenter.Sovjetunionen byggde upp ett omfattande nätverk av spioner och förrädare i Sverige som på olika sätt samlade in information om militär, politisk och ekonomisk utveckling. Flera väl placerade svenskar förrådde sitt land till den sovjetiska underrättelsetjänsten.Detta är det första av två avsnitt om Moskvas spioneri på Sverige. I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, som är aktuell med boken "Moskvas spioner – Ryska agenter och svenska förrädare.”Den ryska underrättelsetjänstens historia i Sverige är en berättelse om anpassning och överlevnad. Från tsartidens relativt blygsamma insatser, där mycket information kunde inhämtas från öppna källor, har verksamheten genomgått dramatiska förändringar.Revolutionen 1917 markerade början på en ny era, där ideologi och världsrevolution stod i centrum för spionaget. Från att Sverige varit ett perifert mål för tsarens underrättelsetjänst blev vi central punkt för Sovjetunionens informationsinhämtning och konspirativa operationer under decennierna som följde.Efter revolutionen 1917 befann sig den nybildade sovjetstaten i en utsatt position, omgiven av fientliga makter. För att säkra sin överlevnad började Sovjetunionen använda avancerade underrättelsemetoder som grundlades under tsarregimen men utvecklades och förfinades under de första åren efter revolutionen. Den ökända Tjekan, föregångaren till KGB, använde sig av konspirativa metoder för att bekämpa regimens fiender både inom och utom landets gränser.Under 1920-talet blev Stockholm en av Sovjetunionens viktigaste knutpunkter för underrättelseverksamhet i Västeuropa. Hit flydde ryska oppositionsgrupper och här opererade den sovjetiska säkerhetstjänsten under diplomatisk täckmantel. Efter mordet på den sovjetiske diplomaten Vatslav Vorovskij 1923, och den diplomatiska kris som följde, anpassade Sovjetunionen sin strategi. I stället för att agera öppet började man förlita sig alltmer på illegala agentnätverk och infiltratörer som kunde arbeta utan officiella diplomatiska skydd.Bild: Lenin i Stockholm 1917. Lenin i Stockholm. Lenin (herren med paraply) tillsammans med Ture Nerman (t.h. om Lenin) den 13 april 1917.Källor: Agrell, Wilhelm. Moskvas spioner: Ryska agenter och svenska förrädare. Historiska Media, 2024Musik: Blue Carnival Harmonica v Yagull Music, Soundblock Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter Tredje rikets kapitulation den 7 maj slutade samhället att fungera i det sönderbombande Tyskland. Mer än hälften av Tysklands 75 miljoner invånare befanns sig på fel plats. Utbombade, fördrivna, frigivna koncentrationslägerfångar, tvångsarbetare och krigsfångar drev omkring. Tyskarna stal, plundrade och svartabörshandlade för att överhuvudtaget överleva.Svårigheterna gjorde att tyskarna knappast reflekterade över sin skuld, utan började se sig själva som offer. Samtidigt vittnar samtida källor om en förhöjd livskänsla inför de enorma svårigheterna och glädjen över att ha överlevt.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med professor Martin Hårdstedt om boken Vargatider – Livet i Tyskland efter Tredje rikets fall 1945-1955 av Harald Jähner.Kulturarbetare hamnade i den ovana situationen att slakta oxar, kvinnor i finklänningar röjde ruiner för att få tillgång till ransoneringskort och författaren och morfinisten Hans Fallada blev under en kort tid borgmästare.Nedkämpandet av Tredje riket följdes av en enorm våldtäktsvåg framförallt av sovjetiska trupper. Ockupationsmakterna fick också stora problem med djupt traumatiserade tvångsarbetare som stal, mördade och ställde till oro.Mer än hälften av människorna var på fel plats i det som återstod av Tyskland efter kriget. Det handlade om fördrivna tyskar från annekterade områden och tysktalande från områden utanför det gamla tyska riket; miljontals frigivna koncentrationslägerfångar och tvångsarbetare från hela Europa samt med tiden återvändande tyska soldater. Även judar flydde pogromer i Östeuropa till ett Tyskland som kontrollerades av ockupationsmakterna.Under kriget och efter kriget var det kvinnorna som fick ta ansvar för att överleva tillsammans med sina barn - man stal och samarbetade för att inte svälta ihjäl och att få någonstans att bo. Besvikelsen var sedan ofta stor när deras män återvände från krigsfångenskap, bittra och aggressiva.Lyssna också på vår serie om Tredje riket.Musik: The Crucible (Act Three) av bzur, Storyblock Audio. Bild: Ett utbombat Dresden den 17 september 1945.Detta är en ommixad repris. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Latinets historia är en berättelse om ett språks uppgång, storhetstid och gradvisa omvandling från ett levande kommunikationsmedel till ett kulturellt arv. Från sina rötter i det antika Rom har latinet format europeisk kultur, vetenskap, religion och tänkande på ett sätt som få andra språk kan mäta sig med.Det var strävan att återskapa latinet från dess antika guldålder som gjorde det allt svårare att lära sig latin och med tiden skulle folkspråken ta över allt mer, även om det inom vetenskapen användes ända in på 1900-talet.Detta är det andra av två avsnitt om Latinets utveckling. I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Karin Westin Tikkanen, journalist och docent i latin. Hon är aktuell med boken Latin – En handbok i odödlighet.Under medeltiden var latin det dominerande språket för lärdom och kommunikation i Europa. Det användes flitigt inom kyrkan, på skolor och universitet, samt för administration och historieskrivning. Latinet fungerade inte bara som ett funktionsspråk utan fortsatte att utveckla arvet från antiken och skapa ny litteratur.Karl den store (742-814) initierade en omfattande språkreform i sitt rike. I Aachen etablerades en skola ledd av Alkuin, som arbetade för att återupprätta ett "rent" latin baserat på klassiska förebilder. Detta bidrog till att bevara mycket av den antika latinska litteraturen.Under renässansen uppstod en rörelse kallad ciceronianismen, som strävade efter att återskapa Ciceros eleganta latinsk prosa. Detta ledde till intensiva debatter om hur man bäst kunde imitera de klassiska författarna.Med grundandet av de första universiteten på 1100-talet befästes latinets ställning som det akademiska språket par excellence. All högre utbildning skedde på latin, vilket skapade en internationell lärd gemenskap över hela Europa.Men när latinisterna under renässansen ville återskapa det klassiska latinet blev det början till slutet på latin som ett brett använt lingua franca i Europa eftersom det blev svårare att lära sig. Inom vetenskapen fortsatte latinet att spela en avgörande roll. Carl von Linné revolutionerade taxonomin genom att introducera ett systematiskt sätt att klassificera och namnge naturen på latin. Hans verk "Systema Naturae" lade grunden för modern botanik och zoologi. Linnés system används fortfarande globalt, vilket visar latinets bestående betydelse inom vetenskapen.Latinets inflytande sträckte sig långt in i modern tid. Det förblev det självklara lärdomsspråket för poeter, författare, vetenskapsmän och diplomater.Latinets "odödlighet" ligger kanske just i dess förmåga att transcendera sin ursprungliga funktion som ett kommunikationsmedel och istället bli en symbol för lärdom, kultur och en gemensam europeisk identitet. På så sätt förblir latinet, som någon en gång uttryckte det, inte dött, utan har snarare "upphört att vara dödligt".Bild: En skrivande Erasmus porträtterad av Albrecht Dürer (1526). Wikipedia, Public Domain.Musik: Italian Renaissance Court av Yagull Music, Yagull Music, Storyblock AudioKlippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Latinets inflytande på den västerländska kulturen går inte att överskatta. Latinet var romarrikets lingua franca och ett verktyg för att styra imperiet. Latinet har format den europeiska civilisationen på djupet. Från religion, litteraturen och vetenskapen till juridiken och filosofin har latin påverkat hur vi tänker och uttrycker oss.Detta är det första av två avsnitt om Latinets utveckling. I podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Karin Westin Tikkanen som är journalist och docent i latin. Hon är aktuell med boken Latin – En handbok i odödlighet.Det indoeuropeiska latinet har sitt ursprung i Latium Vetus, en region i det nuvarande Italien. Det talades av latinarna, ett folk som bodde i stadsstater och delade en gemensam religion. Den äldsta kända latinska inskriptionen återfanns på Lapis Niger, en sten vid romerska forumet från år 500 fvt. Denna primitiva form av latin visar att romarna hade ett eget språk under en tid då de annars tros ha varit starkt påverkade av etruskisk kultur.Latinet spred sig i takt med romarrikets expansion och blev så småningom tal- och skriftspråk i stora delar av Medelhavsvärlden. Det användes i dagens Portugal, Spanien, Frankrike, Italien, delar av Belgien och Schweiz samt i Rumänien - områden där romanska språk nu talas. Språket nådde även England och Nordafrika.När romarriket var som störst år 117 sträckte det sig från Mesopotamien i öster till Iberiska halvön i väster, från Saharas öknar i syd till Brittiska öarna norr. Och med expansionen följde imperiets språk – latinet som förenade människor och användes för att sprida information över stora avstånd. När kristendomen etablerades fick språket ytterligare skjuts, i kyrkliga sammanhang, över ännu större områden.Den romerska litteraturen, som till stor del imiterade den grekiska, utvecklade sina egna unika drag. Den romerska komedin, med författare som Terentius och Plautus, var bland de tidigaste litterära formerna. Lyriken blomstrade med Lucretius och Catullus, medan Vergilius skapade episka verk som "Aeneiden". Prosan användes flitigt för historieskrivning, retorik och filosofi, med Cicero som en framstående figur.Bild: Kvinna med vaxbricka från fresk från Pompeji. Fotograferad av Joel Bellviure, Wikipedia, Public Domain.Musik: Rome av biggrez. Storyblocks Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Röda Khmererna i Kambodja har gått till historien som den regim som dödat störst andel av den egna befolkningen. Röda khmererna var en mystisk kommunistisk sekt som med vapen i hand år 1975 störtade en genomkorrupt regim i en region präglad av kriget i VietnamDen hemlighetsfulle ledaren Pol Pot (1925-1998), som föddes som Saloth Sar, kom från en familj av storbönder med kontakter inom kungafamiljen. Han blev kommunist under studietiden i Paris. Pol Pot, eller broder nummer ett, ledde ett litet kommunistparti som balanserat mellan Nordvietnams och Kinas kommunister. Resultatet blev en särpräglad ideologi där tiden skulle återställas till år noll, där individerna inte fick någon plats.I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren Peter Fröberg Idling som är aktuell med boken Röda Khmererna – Pol Pots revolution i Kambodja.I april 1975 tågade Röda khmererna in i huvudstaden Phnom Penh. När regimen störtades 1979 drygt tre år senare hade en fjärdedel av Kambodjas befolkning, 1,7 miljoner människor, mist livet genom mord, svält och umbäranden. Ett svårslaget rekord.Kambodjas geopolitiskt utsatta läge tillsammans med årtionden av misskötsel och korruption hade banat väg för det kommunistiska maktövertagandet.Bilder. Skallar från offer som mördades av röda khmererna i S21, Toul Sleng, utrotningscentrum i huvudstaden Phnom Penh. Wikipedia.Musik: En Röda Khmer song om folket tapperhet. Hämtad från Youtube.Nyredigerad och omixad repris. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hansan var en tydlig aktör i svensk inrikespolitik under Engelbrektsupproret på 1430-talet och Sten Sture den äldres kamp mot Kalmarunionen i slutet av 1400-talet. Men med tiden skulle konkurrensen från framväxande nationalstater som Sverige och Danmark, och senare även England och Nederländerna, underminerade Hansans dominans i Östersjön och Nordsjön. Dessutom resulterade upptäckten av Amerika i nya handelsvägar. Hansan hade också svårt att ta till sig till nya kreditformer.Detta är det andra av två avsnitt om Hansan samtalar programledaren Urban Lindstedt med Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet. Han är aktuell med boken Hansan – Ett handelsimperiums uppgång och fall.Hansan hade sitt ursprung i Tyskland, närmare bestämt i områdena kring floderna Rhen, Weser och Elbe. Till en början bestod den av flera enskilda intresseorganisationer för olika grupper av köpmän. Dessa organisationer erbjöd varandra skydd längs farofyllda transportvägar och stödde varandras handel. Hansans framgång byggde på ett system av privilegier och handelsmonopol som sträckte sig från London till Novgorod, med Visby som en viktig knutpunkt i Östersjön. Under 1100- och 1200-talen utvecklades Hansan till att bli Nordeuropas ledande politiska och ekonomiska maktcentrum.Under 1400-talet ökade konkurrensen från England och Nederländerna. I det holländsk-hanseatiska kriget (1438-1441) sökte och vann till slut Amsterdams köpmän fri tillgång till Östersjön. När Flandern och Holland blev en del av hertigdömet Burgund uteslöt burgundiska och preussiska städer i allt högre grad Lübeck från sin spannmålshandel under 1400- och 1500-talet.Utvecklingen av transatlantisk handel efter upptäckten av Amerika orsakade nedgång för de återstående kontoren, särskilt i Brygge, eftersom handeln centrerades kring andra hamnar. Detta ledde till en förskjutning av handelns tyngdpunkt och minskade Hansans betydelse som mellanhand i den europeiska handeln.Hansan hade svårt att anpassa sig till nya ekonomiska realiteter. När nya kreditformer importerades från Italien var förbundet långsamt med att ta till sig dessa innovationer.Hansans organisationsstruktur visade sig vara alltför stel för att effektivt hantera nya utmaningar. Hansetagen (Hanseatiska riksdagen), som började mötas oregelbundet i Lübeck omkring år 1300 eller möjligen 1356, var inte tillräckligt effektiv för att fatta bindande beslut. Många städer valde att inte delta eller skicka representanter, och beslut var inte bindande för enskilda städer om deras delegater inte inkluderades i protokollen. Denna brist på enhetlighet gjorde det svårt för Hansan att agera beslutsamt i kristider.Territorialstater blev Hansans främsta rivaler. Dessa stater hade ofta mer flexibla och centraliserade maktstrukturer som gjorde det möjligt för dem att reagera snabbare på förändringar i den ekonomiska och politiska miljön. Hansans nedgång förvärrades ytterligare av interna spänningar. Förbundets blotta existens, tillsammans med dess privilegier och monopol, skapade ekonomiska och sociala spänningar som ofta ledde till rivalitet mellan medlemsstäderna. Denna interna splittring försvagade Hansans förmåga att presentera en enad front mot yttre hot och utmaningar.Bild: Hamburgs fartygslag. Omslagsbild från avsnittet om sjölagen 'Van schiprechte' ('Om sjöfartslagarna' på mellanlågtyska) i Hamburgs stadslag från 1497., Wikipedia, Public Domain.Musik: Medieval Harp Kingdom Instrumental av OKO, Storyblock Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hansan var ett lösligt handelsförbund av köpmannahus och städer, med centrum i Lübeck, som dominerade handel och politik i norra Europa under medeltiden. Utan egentliga fasta institutioner och regler kom Hansan att skapa enorma förmögenheter.Hansan växte fram underifrån utifrån ett behov att skapa trygghet för handelsmän. Hansan prioriterade nätverkstänkande och samarbete framför viljan att styra, ställa och diktera villkor för medlemmarna - ett vinnande koncept under medeltiden, men på 1500- och 1600-talen blev utmaningarna från omvärlden till slut för stora.I detta första av två avsnitt om Hansan samtalar programledaren Urban Lindstedt med Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet. Han är aktuell med boken Hansan – Ett handelsimperiums uppgång och fall.Hansan hade sitt ursprung i Tyskland, närmare bestämt i områdena kring floderna Rhen, Weser och Elbe. Till en början bestod den av flera enskilda intresseorganisationer för olika grupper av köpmän. Dessa organisationer erbjöd varandra skydd längs farofyllda transportvägar och stödde varandras handel. Hansans framgång byggde på ett system av privilegier och handelsmonopol som sträckte sig från London till Novgorod, med Visby som en viktig knutpunkt i Östersjön. Under 1100- och 1200-talen utvecklades Hansan till att bli Nordeuropas ledande politiska och ekonomiska maktcentrum.År 1161 slöt Norge ett handelsavtal med Lübeck, vilket markerade början på Hansans expansion i Norden. Birger jarl följde efter genom att ingå överenskommelser med Lübeck omkring 1250 och med Hamburg 1261. Dessa avtal gav tyska affärsmän möjlighet att verka i Sverige på gynnsamma villkor, bland annat genom befrielse från skatter och tullar.Hansan drog också nytta av Tyska ordens expansion i Baltikum under början av 1200-talet och knöt till sig vitryska och litauiska områden i sitt handelsnät. År 1227 slöt man handelsavtal med fursten av Smolensk. Vid mitten av 1200-talet fanns ett dussintal städer med lybsk rätt i Östersjöområdet, däribland Reval, Wismar, Rostock, Stralsund, Greifswald, Kolberg, Danzig och Elbing.Till Bergen seglade nordtyska fartyg lastade med korn, öl, vin och salt. På tillbakavägen fraktade de torkad fisk, en eftertraktad vara i Europa. Denna handel genererade stora vinster för Hansan och gynnade även norrmännen, vars fisk nådde europeiska marknader.Hansan inrättade kontor i städer som inte var anslutna till förbundet men som ändå var viktiga för dess handel. Inom kontorets område gällde Hansans lagar. Det äldsta kontoret, Petershof, inrättades i Novgorod 1259. Londonkontoret, The Steelyard, växte fram under 1200-talet. Kontoret i Brygge inrättades 1347 och omkring 1360 etablerades kontoret i Bergen, där Hansan lyckades konkurrera ut så gott som alla andra utländska handelsmän och helt kontrollera den norska exporten och importen.Trots att Hansan saknade en gemensam armé eller flotta hade förbundet förmågan att mobilisera militära resurser när det behövdes. Konflikter med omvärlden föregicks ofta av långvariga debatter mellan borgmästare och rådmän från olika hansestäder, vilket speglar förbundets lösa struktur. Hansans militära styrka var dock begränsad jämfört med framväxande territorialstater. Från 1400-talet och framåt minskade hansestädernas möjligheter att försvara sin självständighet militärt, då krig blev allt dyrare att föra.Bild: Lübeck som illustreras i Nürnbergkrönikan, 1493 Michel Wolgemut, Wilhelm Pleydenwurff (Hartmann Schedel, redaktör) – Illustration från Nürnbergkrönikan, Wikipedia, Public Domain.Musik: Medieval Harp Kingdom Instrumental av OKO, Storyblock AudioKlippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.